Heter det Sjungom studentens lyckliga dag, eller sjung om?
Språkrådet har en gång för alla rett ut. Och hamnat på ruta ett.
"Sjungom är 1 person plural imperativ. Betydelsen är ’låt oss sjunga’. I andra raden står det låtom. Det lite oklart om det från början verkligen stod sjungom. Det finns belägg för att det snarast stod sjung om i tidiga texter. Det verkar lite konstigt med sjungom, för man säger ju antingen sjunga om något eller besjunga något. Men man får tänka på att det är poesi, och då kan man tillåta sig sådana grammatiska avvikelser. Hur som helst blir innebörden densamma, vare sig man sjunger sjungom eller sjung om." (Länk: Språkrådet sjunger ut)Jag är gammal nog att tycka att det måste sjungas och skrivas "sjungom" för att det ska bli nån konsekvens. Det heter ju "låtom" – och det ordet går inte att ersätta med "låt om".
Alltså:
Sjungom studentens lyckliga dag.
Låt oss sjunga (underförstått på) studentens lyckliga dag. Det kan inte heta "dar" som somliga sjunger, för då rimmar det inte på nästnästa rad.
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår.
Inget konstigt där, nu när vi har koll på 1 person plural imperativ.
Än klappar hjärtat med friska slag.
Nu ser man varför det måste heta dag i första raden.
Och den ljusnande framtid är vår.
Här utbryter ofta en diskussion av annat slag, om huruvida ungdomarna har en ljusnande framtid eller inte.
Mer av det fascinerande 1 person plural imperativ:
Den gamla dryckesvisan "Hej dunkom så länge vi levom" – här klippt via Projekt Runeberg ur
AUGUST BONDESONS VISBOK
FOLKETS VISOR
SÅDANA DE LEVA OCH SJUNGAS
ÄNNU I VÅR TID
I.
Volymerna kom ut första gången 1903, meddelar
redaktören Albert Sandklef i förordet till utgåvan, som är från 1940.
Sandklef har moderniserat stavningen, framgår det. Men något annat har hänt efter 1940.
Här kan vi ju se att andra versraden lyder "Hej, drickom och kurtiserom". Man undrar när moralen slog till, för numera sjungs den raden oftast "Hej dunkom och kvintilerom!"
Här kan vi ju se att andra versraden lyder "Hej, drickom och kurtiserom". Man undrar när moralen slog till, för numera sjungs den raden oftast "Hej dunkom och kvintilerom!"
Från "låt oss supa och flörta" till
"låt oss föra väsen och spela musik". Fegt, eller hur!
Ska kolla upp saken med nån vishistoriker.
(Dunka i denna betydelse är att låta och larma, helt enkelt)
Ska kolla upp saken med nån vishistoriker.
Det här blir väl en så kallad zombie-kommentar - bloggen verkar ju övergiven och så ...
SvaraRaderaMen. "Låtom" är avsevärt mera etablerat (om än även det marginellt) än "sjungom" i övriga kontexter och levde troligen kvar en stund i vardagligt språkbruk efter att övriga -om-former försvunnit, och därmed känns kombinationen "sjung om" med "låtom" inte helt onaturlig. DOCK finns också variationen "låt o-oss" (avstavad för att visa hur den musikaliskt tolkas)