Vitsarnas hemstad

Att vara sådär lagom kvick i huvudet är inte tillräckligt i Göteborg, där faktiskt ordvitsande är en skön konst. Och det är sant att många byggnader begåvas med skämtsamma öknamn. Begreppet folkmun betyder något i den här stan.

När det gamla huvudpostkontoret vid Drottningtorget blev hotell uppstod genast frågan om vad det skulle heta, lite krystat sådär.
Innan posthuset byggdes låg på samma plats ett fattighus. På göteborgska hette såna inrättningar "bracka" /ordet har förstås rötter i barack/ och äldre göteborgare som behöver socialhjälp kan fortfarande tala om att de tvingas "gå te bracka".
Ordet uttalas med grav accent på första a, alltså a som i "jacket", inte som i "jackan".
Nu ligger det ombyggda posthuset där med guldglänsande entré, och heter Clarion Post Hotell. Det har lite brackig (skrytsamt vulgär) inredning, med glitter och kristall.
Frågan är om hotellet kommer att kallas "Borgarbracka"? Jag försöker införa det, få se om det lyckas...


"Bracka" i borgarbracka och brackighet har inte med baracker att göra utan med byxor, om vi ska tro på Svensk etymologisk ordbok, 1922:

bracka, nu vulg. i betyd,  ’kälkborgare’, 1748: clappere Braccos, i en skämtdikt av en Uppsalastudent (A. Engström Kryss o. landkänning), Wallenberg o. 1770, Weste 1807, egentl. == ä. nsv. bracka, byxa, Hels. 1587 =. ä. da. bracker plur., snarast från lat. bracca, biform till brāca, byxa, vilket självt lånats från keltiskan, som väl i sin tur i mycket gammal tid fått ordet från germ. språk, där det motsvaras av fsv. brōk, isl. brók (plur. brǿkr), fsax. brôk, fhty. bruoh (ty. dial. bruch), ags. bróc (plur. bréc, bakdel, vartill eng. breeches, knäbyxor), väl i avljudsförh. till germ. vb. *brekan = ty. brechen, bryta (se bräcka 1); alltså egentl.: det brutna, ’gren’.  /.../  Som okvädinsord har väl  uttrycket uppstått genom förkortning av  äldre skinnbracka i samma betyd., t. ex. Ekeblad 1654 (-brakorna) o. Bellman Fredm. test. nr 209; tidigare i betyd, skinnbyxa (jfr mlty.buckhose, bockskinnsbyxa = byxa) o. syftar på tarvlig benbeklädnad. Urspr, tillhörande djäkne- o. studentspråket beror dock ordet kanske delvis på anslutning till lat. braccati, byxbärande, varmed romarna betecknade vissa folkstammar, som i motsats till dem använda benkläder. Andra gamla ungefär likbetydande studentuttryck voro skinnare, skavare o. bälghund. Jfr beckbyxa, om sjömän. 

[bracka, sv. dial., koja, se barack.]