Alice-blå

Någon påminde om det vackra ordet krinolin, någon annan fyllde i med "blommig och blå". Jag började nynna. "I min blommiga blå krinolin".
Den svenska texten skrevs av Anita Halldén, och sången finns på soundtracket till filmen Jazzgossen 1958. Där sjöngs den av Maj Lindström, skådespelerska som gick bort 2011.

Sången dök också upp i ett tv-program 1970, ett program om gamla örhängen (nu för tiden säger man hits).

Här tolkades den av Anni-Frid Lyngstad – iklädd just en blå krinolin med en liten blomstergirlang.
Texten innehåller raden "Ibland blommor och blad/ gick jag på promenad".
Så värst mycket grönt syns då inte på videon. Men den är ganska ljuvlig ändå.





Men originalet då?
Sången heter "In My Sweet Little Alice-blue Gown" och skrevs för Broadway-musikalen "Irene" som hade premiär 18 november 1919. Musik Harry Tierny, text Joseph McCarthy.
Rollen som Irene O'Dare blev omedelbar succé för musikalartisten Edith Day (1896-1971).

Inspelningen här är gjord 1920.
I originaltexten promenerar sångerskan på stan och kråmar sig framför speglande skyltfönster, i sin vackra klänning.


Och så var det då ordet. Vad är egentligen Alice-blått? Jo, det är en blek, blek blå nyans.

Enligt en wikipediaartikel var det Theodor Roosevelts första hustru, Alice Lee Hathaway, som älskade färgen, och enligt en annan var det deras dotter Alice Roosevelt Longworth (1884-1980).
Må vara hur som helst med detta, men Alice i färgens namn är en av dessa två.
Gissar på dottern, hon verkar ha varit en en rolig sort som vägrade godta konventioner om hur kvinnor skulle bete sig.
Färgen blev modern – först via Alice Roosevelt (endera), sedan via musikalen och så via musikalfilmen Irene som kom 1940.
Hur den ser ut? Kolla här:
http://www.w3schools.com/tags/ref_color_tryit.asp?color=AliceBlue