fredag 29 juni 2012

Jag sänker min florett

Vem gillar inte blommor! På latin flores.
Florera betyder att förekomma, frodas, breda ut sig.  Den vanligaste användningen är troligen i meningen "rykten florerar".
Men nu har ordet börjat florera i andra sammanhang.
Som i "De for till England för att florera på en herrgård". Usch!
Det exemplet diskuterades i en facebookgrupp av språkpoliser, och det blev mycket jobb för någon ensam tillskyndare att få det till "rätt".
Men faktiskt fann han exempel, från 1700- och 1800-talen.
 THORILD 3: 218 (1792). Lef väl, min bäste. .. Måtte du alltid florera!  
Läs själv.

Och fler nutida exempel dök upp i facebooktråden. Själv hittade jag "Nu florerar jag inte runt alls på diverse forum". 
För mig känns det fel. En människa kan blomma men inte florera. (Och alls inte florera runt.)
Jag har svårt att tro att nutida skribenter försöker återuppväcka en betydelse från 1792, jag tror att de menade något annat. Den går helt enkelt inte in i mitt huvud, den florerande människan.

Men det blommar även i andra ord.
En florett kallas så för att vapnet har en blomsterliknande knopp på spetsen. Blomman gör floretten till i princip ofarlig. En rar bild, ett ofarligt vapen.

Floskel kommer från latinets flosculus, en liten blomma. Låter mycket trevligare än vad det är, tomt prat. 


tisdag 26 juni 2012

Inte alldeles by west


Från Aftonbladet 2008

Det har regnat några dagar.
Egentligen skulle jag skriva om sydväst, denna praktiska huvudbonad som skyddar huvudet och nacken mot regn. Vill ha en sån.

Den berömda fiskargubben har sydväst. Faktiskt på alla bilder jag sett.
Men det finns ingen bild på originalgubben iklädd sydväst!
Den mest berömda – ursprunget till alla bilder, tror man – är en målning av tyske konstnären Harry Haerendel från Hamburg (1896–1991). Målningen föreställer inte ens en fiskargubbe utan holländska sjöräddaren Dorus Rijkers.

I alla fall kom jag att tänka på andra uttryck med riktningar.
Om någon hade fel i en diskussion kunde min pappa, gammal urgöteborgare, säga "Nä det är alldeles by west". En gammal släkting kunde fråga "Hur står det till norröver" om nån var lite virrig.

För den som alltid undrat över om kompass hänger ihop med engelskans compassion (medkänsla):
Compassare på latin betyder stega upp, av com- (tillsammans) och passare - steg.
Compassion kommer av com-  och pati- lida, uthärda. Tänk på patient, en som uthärdar.

Med en känslig etisk och moralisk kompass kan man nog känna kompassion.
Jodå, ordet finns på svenska. Medlidande, medömkan och medkänsla betyder det även här. Belagt från 1600-talet, inlånat från senlatin via franskan, enligt SAOB (svenska akademiens ordbok) 1937.

Men jag har då aldrig hört nån använda det på svenska. Snart kommer det nog, som nyinlån från engelskan, skulle jag gissa. Då kommer troligen nån språkpolis att sucka – men nu vet vi.

Solid eller solidarisk?

Det blev förstås ett väldigt hallaballo om att Anja Pärson "kom ut" i sitt Sommarprogram.
Programmet handlade om mycket annat också, en världsstjärna som hon har självklart en del att berätta. Om svårigheten att hitta kläder som klär en slalomrumpa, om hur det är att ha en livslevande prinsessa som granne (det hade hon i Monaco) och annat skoj.
Att hon har en flickvän borde inte vara hela världen. Att hon är lycklig och att de ska ha barn är roligt, för den som alltid gillat henne som idrottsperson.

Min stillsamma undran efter att ha tagit del av skriverier och twittrande och bloggande och krönikerande:
Duger det inte med att Anja Pärson är en alldeles fantastisk ikon som idrottare?
Men det retade upp somliga att hon inte uttalade solidaritet med dem som gått före. De kämpande HBTQ-aktivister som gjort att det alls är möjligt för en lesbisk kvinna att visa sig öppet, att bilda familj med sin kvinna och skaffa barn.
Det retade upp somliga att hon inte ville bli gayikon.

Mian Lodalen och Anders Öhrman i radio var försiktiga och diplomatiska, men uttalade sig ändå i egenskap av kända gaydebattörer. Radion bjöd in dem i den egenskapen.
Ronnie Sandahl i Aftonbladet var nästintill elak. Han anklagade Anja för att inte känna solidaritet, inte mot det svenska samhället då hon flyttade till Monaco när hon började tjäna en massa pengar, och inte mot just gayrörelsen.
Det kan tyckas ligga något i Sandahls och andras kritik, visst är föregångarna viktiga, visst har vi nått långt tack vare!
Men när tar historien över som just historia?
När är det okej att njuta frukterna av andras slit och av samhällets utveckling, utan att behöva visa tacksamhet?
En fin replik på Sandahls krönika skrevs av Anna Troberg, som avslutar:
"Det enda krav vi kan ställa på varandra är att vi solidariskt ställer upp för varandras och andras rätt att leva våra liv som vi själva vill så länge vi inte skadar någon annan. Det är äkta solidaritet. Påtvingade roller, självupptagen hygglighet och konstruerad tacksamhet är det inte."
Förra året var det (den idrottsligt mer okände, mest känd är ju hans pappa) Anton Hysén som kom ut, och fick kritik för att tydligen ha sagt att han inte kände sig pigg på att gå i Pride-parader. Han måtte ha ändrat sig efter all kärleksbombning från rörelsen, för han var ändå med på Pride i Göteborg. Kajsa Bergvist ställde upp på intervju i gaytidningen QX och jag minns inte något rabalder kring hennes utkommande.
Om Anja Pärsons tankar vet vi ju inget mer än det hon valt att delge oss. Men hon verkar, tycker jag, alldeles äkta och sympatisk och just solid.
Det räcker gott att vara solid, man måste inte vara solidarisk offentligt, om man inte vill. Det är ett personligt val. Även om orden har samma rötter.
Vi får väl se om denna modiga kvinna en dag får lust att kalla sig lesbisk och delta i Prideparader. Då blir det väl hallaballo igen.
Ordanmärkning – nä, hon är inte alpinist, inte på svenska. Det betyder sen gammalt en sån som bestiger berg, och hon har ju mest åkt nerför. Jättefort.
Å andra sidan har hon bildligt talat klättrat högt! Snyggt jobbat.
Ett tips: Lyssna igen på Anjas Sommarprogram och hör allt annat hon berättar, det handlade ju inte bara om hennes kärleksliv.

Apropå idrottspersoner snubblade jag över en finfin lista över sportspråkets anglicismer, sammanställd av språkforskaren Gunnar Tingbjörn. Kul läsning!
Visste ni till exempel att termen come back användes så tidigt som på 30-talet? Vågar vi gissa att ämnet kändisar-kommer-ut comebackar då och då?



fredag 22 juni 2012

Midsommar och Einar Nerman


Engelskans ord för sommarsolstånd är summer solstice.
När jag var barn trodde jag att solstice hade att göra med Solstickan, och på så vis har jag alltid  Solstickepojken i huvudet runt midsommar. Konstnären Einar Nermans fina teckning är ett bra exempel på hur design förändrar ett vardagsföremål till något vackrare. Snacka om starkt varumärke!

Modell för teckningen var hans egen son Tom.
Bilden är ett återbruk, eftersom det var bråttom.

Konstnären hade illustrerat sagan Tummelisa, och en av de bilderna föreställer Tummelisa bärande en fackla.
Nerman tog bort facklan och tecknade dit den glada solen – vips hade vi Solstickepojken!






Originalteckningen kan ses på http://www.abm.se/leopolds/Nerman_Einar.html





Stiftelsen Solstickan skapades 1936 och den som kom på idén var Mathias Hallgren, vd för Svenska Tändsticksförsäljningsbolaget som numera heter Swedish Match. Genom att lägga på ett halvt öre på priset på en tändsticksask skulle man kunna samla pengar till ett gott ändamål. Pengarna skulle användas "Till förmån för barn och gamla" som det stod på askarna.

När jag var barn på 50-talet var det viktigt att köpa just solstickor. Man ville inte köpa en annan sort och bli betraktad som snål. Då handlade det om ett halvt öre per ask.
I dag får stiftelsen 8 öre per solsticksask och 5 öre per tändare. Men ändå blir det närmare 2 miljoner kronor per år till insamlingen, enligt stiftelsens hemsida www.solstickan.se.

Solstickan lever vidare, trots att tändstickor och tändare används allt mindre när folk slutar röka och allt färre har gasspis. Just i midsommartider tänds kanske en och annan grill med de extralånga tändstickorna från Solstickan? Tänk då på att du ger ett bidrag till forskningen.

Ordet solstice kom förstås från latinet (via gammalfranska) till engelskan. Latinets sistere betyder hejda sig, stanna, och "solstitium" betyder helt enkelt sol som verkar ha stannat upp.





onsdag 20 juni 2012

försvenskningens gissel


En ishockeyspelare har enligt tidningarna blivit "trejdad".
Alltså, såld. Det är engelskans trade vi ser här med svensk uttalstrogen stavning. Handel och försäljning.
Men vi har ju ordet trad på svenska. En trafikled, ofta till sjöss men även sträckor på land. Vi har sen gammalt långtradare och skepp som går på fjärran trader.  
I de fallen har ingen kommit på ens tanken att uttalet skulle vara engelskt, och vi uttalar som det står. Vi har också verbet tradera, som betyder att överföra något muntligt, i en berättartradition.
Allt är gammalt hederligt latin förstås. Tradere betyder att överlämna och kommer av trans- och verbet dare som betyder ge.
Men nu är det nya tider, och när det står i amerikansk media att spelaren blivit "traded" så kan vi med vår inblick i engelska inte försvenska det till "tradad" och i rimlighetens namn inte använda verbet tradera eftersom det betyder något helt annat. Alltså blir engelskans trade till trejd. Och så blir böjningsändelsen svensk. Lustigt fenomen men helt begripligt.
Det finns massor av liknande ord: mejl, fejk, dejt.
Och så har vi det praktiska nytillskottet: fejla. Det kommer från engelskans fail, misslyckande.
Så att fejla är större än att fela. 

http://www.spraktidningen.se/artiklar/2012/02/fejla 


I stället för facebookfenomenet "gilla" har jag sett inte bara ordet "likea"– som får mig att tänka barnavdelning på Ikea? – utan även "lajka". 

Det får mig bara att tänka på den stackars rymdhunden. 
Lajka eller Laika var den första levande varelse som skickades ut i rymden, av dåvarande Sovjetunionen, 1957. Hon levde bara några timmar efter att sputniken for till väders och det var väl lika bra eftersom man inte hade något sätt att ta hem henne. Fast att hon dog redan så snart avslöjades långt senare. 
Att skicka ut en ensam dödsdömd hund i rymden var tragiskt, minns jag att jag tyckte som barn.

Olajkar.
Klicka på bilden för mer om hunden och dess öde!


tisdag 19 juni 2012

Bra förkortning


Ny förkortning att lära sig. 
För dig som tröttnat på att folk frågar saker utan att ens besvära sig med att själva söka. Pedagogiskt. Det betyder helt enkelt "Let me google that for you".

Exempel:
http://bit.ly/L0AgJe

Även om jag själv använder Metacrawler, som söker igenom både bing, google och yahoo. Så lat är jag.
Och så en liten varning för att lita på nätet.
Wikipedianer, blått navelludd och skattepengar - kul klipp på radio 1.

torsdag 14 juni 2012

Berättelser och lukter

Häromdagen var jag på webbyrån Xelera, på en trevlig workshop om corporate storytelling. 
Ett litet föredrag om att marknadsföra och stärka ett varumärke via berättelser. Det är alltså samma sak, fast översatt. 
http://www.xelera.se/blogg/lat-oss-beratta-en-historia – kolla gärna bambuserlänkarna.
Det fascinerar mig, begreppet storytelling

För något år sedan kollade jag lite på ett företag som sysslade med cv-storytelling. Då handlade det förenklat om att piffa till sina ansökningshandlingar när man söker jobb, med ett personligt tilltal, med en mer intressant tidslinje. Snopet, jag såg något betydligt mer spännande framför mig.

Ordet tidslinje fascinerar mig nämligen också, i mitt huvud känns det som en variant på datumlinje. Som att man är på väg att korsa ekvatorn och ska döpas i champagne på däck på ett kryssningsfartyg under festligheter där ett litet musikkapell spelar.  

Fenomenet storytelling är modernt, men också gammalt och på så vis dubbeltydigt. Jag är för ordnördig och egentligen tveksam till att en så god och ursprunglig sak som människors berättande ska användas som bild i reklamvärlden. Men just då går det ju an att använda det engelska begreppet, det känns genast mer kommersiellt. (Hmm. Undrar just hur känsliga engelsktalande personer ser på fenomenet?)
I samma veva används ofta begreppet corporate branding, det vill säga engelska "brand" som i (varu)märke, "branding" som i att brännmärka boskap. Företagsvarumärkning, om nu det ordet fanns.
Föredraget jag bevistade hölls av kunniga Victoria Ahlén med firman Awoque. Hon talade om att berättelsen (nej, hon sa mest storyn) ska vara "din", och den ska vara äkta. Hon menade också att den å andra sidan kan vara påhittad men då ska det framgå. Det lät vettigt, om jag nu fattade henne rätt. 
Men jag fastnar så lätt i orden och semantiken och min hjärna gör utflykter.
Och det som min hjärna vek av till – vid ordet "äkta" – det är det alldeles äkta berättandet. Det som alltid finns, som en aldrig övergående trend. 
På Göteborgs kulturkalas häromåret hittade jag programpunkten "Berättelser vid grinden i eldens sken" och det var precis vad rubriken sa. Vi satt mitt i stan, i utkanten av Trädgårdsföreningen, runt ett fyrfat på kvällskvisten och människor berättade historier.  Jodå, jag var där varje kväll!
Så om ordet tidslinje för mig har en doft av champagne, så har storytelling en doft av lägereld. Undrar just om någon kan få in lukten av fin torr brinnande björkved i reklamen?
För att komplettera doftcirkeln: brand luktar tobak.

Jo, det fanns en gång ett tobaksmärke som hette Tiger Brand. Och nu blir det hur litterärt som helst. 

I Nils Ferlins dikt Cirkus, som beskriver hur han som femåring uppträder för mamma:   


"Det hela var bara ett vedskjul
men störde ej minsta grand.
Och cirkusens namn var präktigt:
Den hette Tigerbrand.
"

 
Kanske har femåringen inspirerats av en cigarrlåda eller tobaksburk?




Den sanne berättaren Evert Taube skrev i visan Mary Strand:
"När i North Shields i England man går iland
som kan hända ibland, i England, ja-ja,
så ligger cigarrschappet Tiger Brand
i Dock Street på vänster hand
Det var där jag blev frälst av miss Mary Strand
ur polisens hand i England, ja-ja,
miss Mary som står uti Tiger Brand
i Dock Street på vänster hand."

Åh, det doftar!
Man borde kanske läsa om Proust? I "På spaning efter den tid som flytt" är det som bekant en lukt som sätter igång berättarens minne – doften av Madeleinekakor. 
Kakorna smakar nästan som små muffins men har ingen som helst likhet med cupcakes, om ni minns det modet? 10 juli är Prousts födelsedag, testa receptet!







onsdag 13 juni 2012

facksnack, tack

Under en massa år på kvällstidning ägnade jag mig åt att förklara skeenden och saker på ett enkelt sätt. Men någon gång har jag skrivit för fackpress. Då slipper man förklara saker, för de som läser vet lika mycket och använder samma fackuttryck som dem man skriver om.
Det är ett gottande i termer som känns nästan syndigt, som att äta tårta utan att ta vägen om grovdoppat.
Ni känner till termen grovdoppa, eller?
På ett kaffekalas förr åt man i tur och ordning av bulle, mjuka kakor, småkakor - och sen var det dags för tårtan. Grovdoppa är alltså det man bottnar med så att det inte får plats för mycket av den dyrare och finare tårtan.
Nu är jag en smula osäker, men om jag minns rätt är det bullar och mjuka kakor som räknas till grovdoppa, småkakor faller utanför – antagligen för att de inte fyller så mycket.
Gränsfallet rulltårta vill jag inte ge mig in på, inte nu. Men drömtårta kan ju aldrig vara grovdoppa, det hörs på namnet!


söndag 10 juni 2012

Vitsarnas hemstad

Att vara sådär lagom kvick i huvudet är inte tillräckligt i Göteborg, där faktiskt ordvitsande är en skön konst. Och det är sant att många byggnader begåvas med skämtsamma öknamn. Begreppet folkmun betyder något i den här stan.

När det gamla huvudpostkontoret vid Drottningtorget blev hotell uppstod genast frågan om vad det skulle heta, lite krystat sådär.
Innan posthuset byggdes låg på samma plats ett fattighus. På göteborgska hette såna inrättningar "bracka" /ordet har förstås rötter i barack/ och äldre göteborgare som behöver socialhjälp kan fortfarande tala om att de tvingas "gå te bracka".
Ordet uttalas med grav accent på första a, alltså a som i "jacket", inte som i "jackan".
Nu ligger det ombyggda posthuset där med guldglänsande entré, och heter Clarion Post Hotell. Det har lite brackig (skrytsamt vulgär) inredning, med glitter och kristall.
Frågan är om hotellet kommer att kallas "Borgarbracka"? Jag försöker införa det, få se om det lyckas...


"Bracka" i borgarbracka och brackighet har inte med baracker att göra utan med byxor, om vi ska tro på Svensk etymologisk ordbok, 1922:

bracka, nu vulg. i betyd,  ’kälkborgare’, 1748: clappere Braccos, i en skämtdikt av en Uppsalastudent (A. Engström Kryss o. landkänning), Wallenberg o. 1770, Weste 1807, egentl. == ä. nsv. bracka, byxa, Hels. 1587 =. ä. da. bracker plur., snarast från lat. bracca, biform till brāca, byxa, vilket självt lånats från keltiskan, som väl i sin tur i mycket gammal tid fått ordet från germ. språk, där det motsvaras av fsv. brōk, isl. brók (plur. brǿkr), fsax. brôk, fhty. bruoh (ty. dial. bruch), ags. bróc (plur. bréc, bakdel, vartill eng. breeches, knäbyxor), väl i avljudsförh. till germ. vb. *brekan = ty. brechen, bryta (se bräcka 1); alltså egentl.: det brutna, ’gren’.  /.../  Som okvädinsord har väl  uttrycket uppstått genom förkortning av  äldre skinnbracka i samma betyd., t. ex. Ekeblad 1654 (-brakorna) o. Bellman Fredm. test. nr 209; tidigare i betyd, skinnbyxa (jfr mlty.buckhose, bockskinnsbyxa = byxa) o. syftar på tarvlig benbeklädnad. Urspr, tillhörande djäkne- o. studentspråket beror dock ordet kanske delvis på anslutning till lat. braccati, byxbärande, varmed romarna betecknade vissa folkstammar, som i motsats till dem använda benkläder. Andra gamla ungefär likbetydande studentuttryck voro skinnare, skavare o. bälghund. Jfr beckbyxa, om sjömän. 
[bracka, sv. dial., koja, se barack.]

För en regnig morgon i stan

Sånglärka, H-G Wallentinus

fredag 8 juni 2012

onsdag 6 juni 2012

i syrenernas tid och gullregnens månad


Moder Svea

Dags för Sveriges nationaldag.
Jag har sett att på facebook lägger folk ut text och melodi till nationalsången. Som om folk inte kunde den?
Vad i hela...?! Har de inte sett en enda landskamp i fotboll eller nån annan idrott? Har de inte lärt sig den i skolan? Är de inte intresserade?

Länge hette det Svenska flaggans dag och det var väl mest en angelägenhet för Götiska förbundet och Patriotiska sällskapet och sådana. När dagen fick status av nationaldag – 1983, inte så länge sen – sa mina utlandsfödda vänner att det var ju på tiden!
Men inte förrän 2005 blev det en helgdag. (Men så typiskt svenskt och ostolt, vi miste Annandag pingst eftersom Svenskt näringsliv oroades för att ekonomin skulle rasa med ännu fler lediga dagar.)
Firandet har varit lite ansträngt, men på senare år har det tagit fart. I Göteborg firas dagen med picknickar på alla möjliga håll, konserter och lite annat sånt.
Och nationalsången ska banne mig sjungas! Det har inget med osund nationalism att göra, bara med att det ska vara så. Vi kan vara lite malliga över vårt mångkulturella öppna demokratiska fredliga samhälle! Många gnäller, men en enkel jämförelse räcker...
Men medge att nationalsången är tämligen seg och trist. Och flaggan är ärligt talat inte så snygg om man jämför med världens äldsta, den vackra Dannebrogen. Här talar ett kvartsdanskt hjärta...

Nu några ord om den fina bilden!
Den kommer från http://googlify.se/?h=sveriges+flagga&id=155
Och där finns ett sympatiskt resonemang om varför ägaren Joachim Andersson lagt ut bilden alldeles gratis och fritt att kopiera.
"Svenska flaggan är en omdebatterad symbol, som jag anser står för att symbolisera vårt land. Inget annat. Men den har fått bära hundhuvud för att vara rasistisk symbol under lång tid, vilket jag tycker är tragiskt. Utöver det har jag som sagt skådat fullkomligt absurda diskussioner kring ett foto av Sveriges flagga under senaste året och vill därför bidra med en egen bild av just den svenska flaggan."

tisdag 5 juni 2012

Sjungom eller sjung om?

Varje studentsäsong dyker diskussionen upp.
Heter det Sjungom studentens lyckliga dag, eller sjung om?
Språkrådet har en gång för alla rett ut. Och hamnat på ruta ett.
"Sjungom är 1 person plural imperativ. Betydelsen är ’låt oss sjunga’. I andra raden står det låtom. Det lite oklart om det från början verkligen stod sjungom. Det finns belägg för att det snarast stod sjung om i tidiga texter. Det verkar lite konstigt med sjungom, för man säger ju antingen sjunga om något eller besjunga något. Men man får tänka på att det är poesi, och då kan man tillåta sig sådana grammatiska avvikelser. Hur som helst blir innebörden densamma, vare sig man sjunger sjungom eller sjung om." (Länk: Språkrådet sjunger ut)
Jag är gammal nog att tycka att det måste sjungas och skrivas "sjungom" för att det ska bli nån konsekvens. Det heter ju "låtom" – och det ordet går inte att ersätta med "låt om".
Alltså:
Sjungom studentens lyckliga dag. 
Låt oss sjunga (underförstått på) studentens lyckliga dag. Det kan inte heta "dar" som somliga sjunger, för då rimmar det inte på nästnästa rad.
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår.  
Inget konstigt där, nu när vi har koll på 1 person plural imperativ.
Än klappar hjärtat med friska slag.  
Nu ser man varför det måste heta dag i första raden.
Och den ljusnande framtid är vår.  
Här utbryter ofta en diskussion av annat slag, om huruvida ungdomarna har en ljusnande framtid eller inte.

Mer av det fascinerande 1 person plural imperativ:

Den gamla dryckesvisan "Hej dunkom så länge vi levom" – här klippt via Projekt Runeberg ur

AUGUST BONDESONS VISBOK

FOLKETS VISOR
SÅDANA DE LEVA OCH SJUNGAS
ÄNNU I VÅR TID 
I.


Volymerna kom ut första gången 1903, meddelar redaktören Albert Sandklef i förordet till utgåvan, som är från 1940.
Sandklef har moderniserat stavningen, framgår det. Men något annat har hänt efter 1940.
Här kan vi ju se att andra versraden lyder "Hej, drickom och kurtiserom".  Man undrar när moralen slog till, för numera sjungs den raden oftast "Hej dunkom och kvintilerom!" 
Från "låt oss supa och flörta" till "låt oss föra väsen och spela musik". Fegt, eller hur! 
Ska kolla upp saken med nån vishistoriker. 
(Dunka i denna betydelse är att låta och larma, helt enkelt)

Hurra, hurra, hurra!

Danmarks nationaldag!
Dannebrogen betyder helt enkelt danernas fana.
Jag är kvartsdansk, och hissar Dannebrogen i dag på min cyberflaggstång. Världens äldsta nationsflagga, med anor från 1200-talet.
I danska wikipedia berättas historien såhär:
"Ifølge legenden faldt Dannebrog ned fra himlen under slaget ved Lyndanisse (i dag Tallinn i Estland) den 15. juni 1219, den dag som vi i dag kalder Valdemarsdag. Anders Sunesen og Valdemar 2. Sejr var tilstede. Korstoget i 1219 var efter legenden ved at mislykkes: Der er usikkerhed om tid og sted er korrekte."
Lite roligt att man noterar att det är osäkert om tid och plats stämmer, men inte betvivlar att en flagga föll ner från himlen... Nå, danskarna vann slaget.

Och jag sjunger förstås danska borgerliga nationalsången för mig själv. Den är allt lite piggare än den svenska. Bara det att sjunga "og det är Frejas Sal" känns bra.

Jo, det finns alltså två nationalsånger i Danmark – om nån ur kungafamiljen är närvarande sjunger man i stället "Kong Christian stod ved højen mast" och den är lite knepigare. Så jag är glad att slippa hamna bland de danska kungligheterna idag, hur trevliga de än är.

Danmark har för övrigt en omdiskuterad kulturkanon, med en liten lustighet. Under rubriken  arkitektur är en av de viktigaste danska byggnaderna operahuset i Sydney, ritat av danske arkitekten Jørn Utzon.
Han har också ritat byggnaden för parlamentet, Majlis al-Umma, i Kuwait –  en märkvärdig byggnad med böljande linjer som påminner om tält, men i cement (http://architecture.about.com/library/blutzon-kuwait.htm), men den ingår inte i kanonen.


 


lördag 2 juni 2012

Mmm tweet nothings

Jag är för dålig på twitter. Det är helt enkelt så oerhört många budskap som twittras fram, och jag har svårt att sovra. Alla dessa hashtaggar gör mig förvirrad. Och för att begripa vad folk twittrar om måste man hoppa runt, och hur ska man hinna med?


Och så var det då terminologin.
Staketsymbolen heter hash och betyder – tja, man kan ju gissa med ledning av wikipedia:
  1. substantiv
    1. 1. RAGU
    1. 2. ÅTERANVÄNDNING
    1. 3. RÖRA
    1. 4. HASCH

En hashtag är alltså en ämnesetikett för återbruk, ett sätt att sortera i röran. Om du söker på twitter med etiketten  #pepparrot eller #saab dyker det upp andra inlägg om just pepparrot eller Saab, förutsatt att någon mer kommit på att använda samma tagg. (Och något som ändå är lite roligt i sammanhanget är att hitta på egna taggar och se om de sprider sig.)

Men det ligger en trevlig tanke i återbruk! Det lutande staketet är en begriplig symbol för fenomenet.
Det gäller bara att twittra på, och inte glömma tagga.
Mmm, tweet nothings!