Jag häpnade i dag – tydligen ett okänt ord, och okänt skrock. Konstigt!
Jo, jag lärde mig som barn att det förde tur med sig att pussa en sotare.
Men när jag kollar på nätet står det bara att det är tur att möta en sotare på morgonen, och på något annat håll att man ska ta på sotarens knappar. Och ingen träff på sotarpuss, inte en enda.
När jag var sådär tjugotvå och snygg, då satt jag en dag på ett fik när sex sotare kom in. Tre av dem ställde upp.
De hade antingen hört om sotarpussen eller låtsades känna till den.
De borde ha skrivit om detta på nätet kan man tycka. Bara trettiåtta år sen ju.
Men den som NU letar på nätet kommer att hitta ordet just här. En kulturgärning eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar