Maria Sveland skrev en lysande text i DN, "Hatet som gör mig politiskt deprimerad".
Om hur orden förändras, hur det som för några år sedan var osägbart plötsligt sägs lite överallt. Om hur det nu mer eller mindre går an att vara rasist och antifeminist och – att hata.
Många av oss vanliga människor har känt obehag inför en allt råare samtalston. Nu inser vi med ens att vi drabbats av politisk depression. Ett så bra uttryck!
Politisk depression botas bäst med politiskt friluftsliv, tror jag.
Så jag tänker fortsätta att reagera, ta del av alla möjliga åsikter, ta politiska promenader i forumtrådar och i bloggvärlden och i vardagslivet. Och lufta lungorna genom att HÖGT säga vad jag tycker.
Friska tankar på gång!
Fast på vissa promenader borde man ha broddar. Finns många som halkar runt på hal is därute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar