Pepparkakor, Disney, och en färg som inte fanns m m

Nu pågår en förvirrad pseudodebatt om pepparkaksgubbar och rasism.
En kille fick bli tomte istället för pepparkaka i skolans lussetåg, för pepparkaksvisan var inte med bland sångerna. Det där kan man tycka var dumt, och mamman diskuterade saken med skolan.
Det borde vara en intern grej. Men inte i facebooktider. Några "debattörer" antydde att det handlade om kränkning. Att skolan vikit undan för att texten om bruna pepparkaksgubbar kunde få mörkhyade invandrare att känna sig kränkta.
Och maken till dumhet får man ju leta efter! (Annars är ju färgen brun politiskt belastad, från nazismens brunskjortor. Fast just den kopplingen vill tokstollarna tydligen inte göra, i alla fall inte som jag sett.)
En annan förvirrad pseudodebatt handlar om att filmbolaget Disney klippt i sin Kalle Anka-julfilm och tagit bort bland annat anspelningar och ord från slaveriets dagar. Närmare bestämt en snutt där en mycket karikerad svart docka själv hoppar ner på tomtens OK-stämpel och säger "mammy". ("Mammy" kallades en kvinnlig slav som hade till uppgift att ta hand om slavägarens barn.) Här yrar några om "svensk tradition" och att det var fel att klippa bort snutten, för "vi ska inte gömma historien".
Och maken till dumhet får man ju leta efter! Skulle alla föräldrar sitta och förklara för sina barn historien bakom slaveriet i USA, och vad den svarta dockan säger? Tror inte det.
Bra förklaring finns här:
http://niklasstarow.wordpress.com/2012/12/14/vet-du-vad-en-blackfacepickaninny-ar/

Som vanligt finns det populistiska krafter som drar växlar på allt. Ett slags bakochframrasister – de hittar på att någon känner sig rasistiskt påhoppad medan de i själva verket vill föra ut sin egen rasism.

Jo, jag ska ju blogga om ord, inte politik. Jag blir bara så trött på hur ord förvrängs ibland!

Brunört, bild från Wikimedia

Och då känner jag mig manad att ta upp ämnet färger. Igen.
När jag var barn lärde jag mig i naturkunskapen något i stil med "Färgen lila betraktades förr bara som en variant av brun. Därför finns det en växt som heter brunmåra, fast den är lila."
Sen vill jag minnas att vi gick ut och fick blomman utpekad för oss i en gräsmatta.
Nu letade jag efter bilder, men växten fanns inte! Ordet brunmåra dök inte upp på nätsökningar mer än en enda gång. I en blogg, i precis samma sammanhang som jag hört det: anekdoten om växten som fått ett brunt namn eftersom man förr inte hade benämningen lila.
Bloggaren hade reservationen "** Enligt källor som jag för tillfället inte alls kan erinra mig". Inte stor hjälp där, alltså.
Nå, vi är alltså åtminstone två personer som hört detdär om brunmåran! Kanske gick vi på samma skola?

Skam den som ger sig. Blomman heter tydligen brunört –  tack, Den virtuella floran  – och är förvisso lila. Skönt att nå't var rätt!
Men mystiskt är det.

Lila har en gång varit en symbolfärg för lesbiska kvinnor. Om bakochframrasisterna yrar vidare om svensk historia och "det var bättre förr" och går tillbaka till tiden när brunt och lila var samma sak - då kanske de hamnar i homosexuellt sällskap? Tanken svindlar.