Jag trivs bra i ordens sällskap, men vet inget om ordenssällskap. Om nån skulle dra med mig på en sammankomst med hemliga riter skulle jag inte kunna hålla mig för skratt.
Det enda jag räknar mig till är Osynliga handens sällskap. Dit kvalificerar man sig automatiskt om man lyckats få in klyschan "osynlig hand" i en publicerad text. (Jag berättade om denna bravad i ett inlägg för nåt år sedan...)
Men nu märker jag att jag gått med i en hoper facebookgrupper om ord, och dessutom följer en gäng bloggar om ord. Det är sånt som leder en i fördärvet, tiden räcker inte till för att läsa allt. Jag har redan lagt av med Twitter.
Här ska skrivas mer och läsas mindre. Det var tanken. Meeen "Upp flyga orden, tanken stilla står." (Hamlet, akt III, precis efter vara-monologen.)
Apropå flygande ord, här drar jag till med det latinska citatet "Verba volant, scripta manent".
Det betyder ungefär ”ord förflyga men skrifter består”. Fast under antiken var det tydligen så att det skrivna ordet betraktades som dött, medan det talade ordet hade vingar och flög. Nu anser vi väl att det nedskrivna liksom är finare eller i alla händelser mer hållbart.
Men inte slipper vi korrfel. Och inte ens
det som är hugget i sten är så att säga hugget i sten.
Nån som minns diskussionen om skulpturen utanför Språk- och litteraturcentrum på Lunds universitet? Som ni ser står det "Verba volant, scripta manet". Felstavat, korrekt eller konstnärlig frihet?
Många krystade förklaringar var i svang när det begav sig. Här ett av flera inlägg på läsvärda latinbloggen:
http://latinblogg.blogspot.se/2007/03/tempus-in-ultimum.html
(Jag lånade bloggens bild.)
Och här ett färskare inlägg, tidningen Lundagård håller diskussionen levande: http://lundagard.se/2012/01/09/vad-ar-det-for-fel-pa-stenen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar