tisdag 13 mars 2012

Irritationer of the day

Ordnörd är jag, och far i taket över felstavningar. Men nu handlar det inte om att ögonen blir irriterade, utan om de plågade öronen.
Den verkliga irritationen - de överallt påstridiga ljuden.
Efter en promenad på stan, i centrum, blir jag ibland färdig att flytta ut på landet.  Högtalare med motstridig dånande musik från butiker på samma gata. Människor som bär med sig egna ljud i öronen, men som har så hög volym att jag hör vad de lyssnar på. Högljudda samtal mellan (hörselskadade?) ungdomar... Bilar med enorma ljudsystem som dundrar vid rödljusen. Muzak i varuhus.
I Svenska Dagbladet skriver Jeana Jarlsbo om hur ljud blir buller.
Här nämns Peter Englunds essä från 2003: ”Om tystnadens historia”.
Och en ny essä av Jean-Michel Delacomptée om tystnad, brus och ljud som kränkning. (I ingressen ser det ut som att det är en ny bok, men när jag läste texten insåg jag att det handlar om en essä, på franska.)
I alla fall något jag skulle vilja läsa. Men just nu räcker det alldeles utmärkt med Jeana Jarlsbos fina understrecket-text.  Den väger upp hela dagsransonen av irritation. 
Att någon skriver klokt och begripligt och personligt om detta – och tycker som jag. Det är en lisa!
Läs här:  http://www.svd.se/kultur/understrecket/tisdag-akustiskt-skrap-standigt-i-vara-oron_6918743.svd

Peter Englunds essäsamling "Tystnadens historia och andra essäer" finns förresten som ljudbok. Tänk att folk står ut med ljudböcker! Böcker ska inte låta.

I min egen ljudvardag finns: molande fläktljud från gården, fortplantat basdunkande från närliggande uteställen, yttre högtalare med reklamradio utanför närmsta nattöppna butik, trafikbuller inklusive en hel del sirener – och om nätterna förbidragande fyllon med sångkörsambitioner.
Jag är helt för tanken på Silent Cities. Och har läst de ljudregler som infördes i New York för några år sedan, och drömmer om något liknande i min hemstad Göteborg. Jag är övertygad om att buller och högt ljud skapar aggressioner.
Det finns förresten en ljudmätande app – ett litet program – för smarta mobiltelefoner. Ibland slår jag på den. Och blir ännu mer deprimerad när jag får siffror på skitljudet som irriterar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar