metaforfrossa

När jag lyssnar på lunchekot spetsar jag ofta öronen lite extra när det är dags för tidningskrönikan.
Det verkar finnas hopar (hmpf, hoprar borde det heta i plural om man säger "en hoper") med fantasifulla ledarskribenter runt om i landet. Och deras favorithobby verkar vara att stapla metaforer.
I dag var det något med politiker vars dimma satte käppar i hjulet för ett-eller-annat.
Nytt samlarobjekt tror jag.  Blandade metaforer är ju gammalt, men ledarskribentmetaforer kan bli, tja – kanske ett fruktbart stickspår.  Eller ett vidöppet fält med grodor?

"Det kan vara ett spel för kulisserna" sa nån just på radio.

liberalt och illiberalt

Det börjar som så ofta med ordglidningar. Men så övergår det till ordskred.
Läste i Svenskan en sammanställning av hur snabbt Sverige "liberaliserats" – det vill säga hur fort våra regeringar sålt ut det vi och våra föräldrar byggt upp med skattepengar. Vård, skola, järnväg, ja ni fattar.
Länk här: Snabbaste liberaliseringen ever.

Om jag vore liberal skulle jag värja mig för termen. Det är snarare illiberalt, det som pågår. För enligt gamla liberala ideal skulle så många som möjligt få det bra genom egna fria val. Inte bara riskkapitalister. De har fått alltför mycket frihet tycker jag och många med mig.

Här är Svenska Akademins ordlistas förklaring av liberala idéer. Lägg märke till synonymen frikostig – den stämmer ju med regeringens inställning till just privatiseringar. Om man säger så.
Men lägg också märke till slutklämmen: "...jämställdhet o. handlingsfrihet i förening med socialreformatorisk lagstiftning."
Ja hörni, jämställdhet? Sociala reformer? Allt som omformas reformeras, men nog tycker jag att "reform" borde peka framåt och inte bakåt i historien.






 
SAOL på nätet: http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista

Henryckningens tid är här!

Det är skönt när nån med gedigna kunskaper och pondus ger sig in i debatter.
Som t ex lingvisten Mikael Parkvall. Hans understreckare i Svd gav nog alla uppblåsta hen-tyckare pyspunka. Bästvetare på båda sidor kan ägna sig åt annat ett tag.
Understreckaren som säger allt om hen-debatten.
(Kontentan? Gör som du vill.)
Rolig är han också!

"... alltför ofta glöms det bort att det finns skäl att vara tacksam för en viss grad av språklig generalisering. Vi måste inte säga '02:ans BMW X5 med aluminiumfälgar, läderklädsel och komfortpaket', utan vi kan komma undan med 'bil'."

Själv gillar jag hen (vilket har märkts i några inlägg).  Ett bra tillskott, även om ordet säkerligen inte leder till ett jämställt samhälle alldeles av sig självt.  Men bara det att slippa skriva "han/hon" känns rätt.
Sen vore det ju kul om fler ord sprider sig från hen-barnboken "Kivi & monsterhund" – t ex  "bryssling" eller varför inte "halvkvartskusin". Inte för att de ska betyda något, utan för att de är trevliga nonsensord som ligger gott i munnen.

barnbyar och bybarn

Ofta klagar vi språkpoliser på att det saknas bindestreck.

Nu hittade jag ett kalasexempel på när nån lagt till ett bindestreck för mycket.
Barn-by och ba-by?

Få ord, många fel och lite lite science fiction

Satt i tandläkarväntrum i morse. På väggen hänger en tv och jag slötittade på Tv4-nyheterna.
Men oj vad jag vaknade till.
Undertill i rutan strömmade vad jag tror heter en ticker, ett band med korta nyhetsrubriker.
"Flera explositioner i Toulose" läste jag först, och sedan "Mördaren kan ha gjort självmord".
I en språkpolisgrupp  på Facebook dök det upp fler exempel: I Aktuellt hade någon lagt ut en textremsa med platsen "Kebenekaise" och i Tv4 hade nästa program annonserats "Jamies matrevulotion".
Nu undrar jag hur i himlens namn man kan skriva och stava fel när det bara handlar om en handfull ord. Har alla blivit stavblinda helt plötsligt?

Visst fanns det en novell av Ray Bradbury som handlade just om detta!
Tidsresenärer åker bakåt i tiden, nån trampar ihjäl en fjäril och när de kommer tillbaka märker de att en del har förändrats. Som stavningen.
I min iver att få minnet bekräftat hamnade jag på den mycket märkliga sajten Multilingualarchive. Ett överflöd av knäppa ord och obegripliga översättningar som slår både bing och googletranslate med hästlängder.
Min blick fastnade på ordet kullstyrkarulle – sen la jag ner letandet.



 

Ordenssällskap

Särskrivning kan ibland rekommenderas.
Jag trivs bra i ordens sällskap, men vet inget om ordenssällskap. Om nån skulle dra med mig på en sammankomst med hemliga riter skulle jag inte kunna hålla mig för skratt.
Det enda jag räknar mig till är Osynliga handens sällskap. Dit kvalificerar man sig automatiskt om man lyckats få in klyschan "osynlig hand" i en publicerad text. (Jag berättade om denna bravad  i ett inlägg för nåt år sedan...)
Men nu märker jag att jag gått med i en hoper facebookgrupper om ord, och dessutom följer en gäng bloggar om ord. Det är sånt som leder en i fördärvet, tiden räcker inte till för att läsa allt. Jag har redan lagt av med Twitter.
Här ska skrivas mer och läsas mindre. Det var tanken. Meeen "Upp flyga orden, tanken stilla står." (Hamlet, akt III, precis efter vara-monologen.)


Apropå flygande ord, här drar jag till med det latinska citatet "Verba volant, scripta manent".
Det betyder ungefär ”ord förflyga men skrifter består”. Fast under antiken var det tydligen så att det skrivna ordet betraktades som dött, medan det talade ordet hade vingar och flög. Nu anser vi väl att det nedskrivna liksom är finare eller i alla händelser mer hållbart.

Men inte slipper vi korrfel. Och inte ens
det som är hugget i sten är så att säga hugget i sten.

Nån som minns diskussionen om skulpturen utanför Språk- och litteraturcentrum på Lunds universitet?  Som ni ser står det "Verba volant, scripta manet". Felstavat, korrekt eller konstnärlig frihet?
Många krystade förklaringar var i svang när det begav sig.  Här ett av flera inlägg på läsvärda latinbloggen:
http://latinblogg.blogspot.se/2007/03/tempus-in-ultimum.html
(Jag lånade bloggens bild.)
Och här ett färskare inlägg, tidningen Lundagård håller diskussionen levande: http://lundagard.se/2012/01/09/vad-ar-det-for-fel-pa-stenen/

Alla tips...

"Alla tips emottages tacksamt" hette det förr när tidningarna uppmanade läsarna att höra av sig.
Nu heter det – läsargräv?
Först ska läsarna gräva fram skandaler, sen ska de köpa tidningen för att läsa om'et? GP:s reportrar lär bli överhopade med "gräv".

Hoppas att tidningen inte gräver sin egen grav. Eller vänta –  läsarna ska ju göra jobbet. På krogen, till råga på allt. Det är inte heller gratis.

dagens irritation, om mot och mal

Svenska Dagbladet av alla tidningar har svårt med textredigeringen. Detta är en del av presentationen av en debattartikel om Nato och Sverige:

"Att Nato tillåts öva i Norrland är fel väg mot en upptrappad militarisering av Arktis. Sverige borde arbeta för en demilitarisering istället, skriver Gunnar Westberg, medlem i styrelsen för den Transnationella Stiftelsen för Fred."

Fel väg mot en upptrappad militarisering av Arktis? Vad är den rätta vägen om vi vill nå en upptrappad militarisering av Arktis?
Det är förstås inte Gunnar Westbergs formulering om nu någon trodde det, utan stycket – en så kallad överingress – är skrivet av någon på Svenskan, gissningsvis en textredigerare.
Problemet är vårt "mot" som antingen betecknar i riktning mot något, eller ett motsatsförhållande. Det krånglar ofta till det.
Jag kan tänka mig massor av andra sätt att formulera den irriterande meningen. Kanske "...fel väg. Den leder mot/ till en upptrappad militarisering av Arktis".

Jag har ont av illa formulerade ingresser.
"Mot" på franska betyder ord. Det har inte ett dugg med saken att göra, det är bara ett konstaterande. "Ont" på svenska heter "mal" på franska.

Så funkar min hjärna, och snurrar vidare till "mott och mal". Otrevliga insekter.
Nu ska jag för en enda gångs skull citera bibeln, som är så proppad med talesätt och uttryck vi använder utan att blinka. Kombon mott och mal är från 1917 års svenska bibelöversättning, Matteus 6:19: 

"Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla."

I en nutida variant, kallad levande bibel, heter det  "Samla inte rikedomar här på jorden, där de förlorar sitt värde och lätt kan bli stulna."
Så platt och opoetiskt! Jag tänker osökt på den gamla reklamsloganen "Volvos värde varar".
Själv är jag också emot militarisering av Arktis.
Artikeln här: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kraschen-satter-fokus-pa-natos-narvaro_6933449.svd

Ordgnäll

1. Att "komma till bukt med problemet". Ett märkligt knäppt uttryck som jag snappade upp i en tv-nyhetssändning. Minns inget av själva inslaget eller ens vad det handlade om. Så starkt reagerar min korrekturläsarsjäl. Dumt nog. Min inre bild blev nån slags polynesisk kanot som närmar sig en underbar strandbukt med palmer, en resebyråbild.
2. Hembyggdsföreningen. I textremsa som presenterade en person i ett reportage om vindkraft. Också Svt. (Nej, vindkraftverket var inte hembyggt, så mycket minns jag i alla fall.)
Och för treenighetens skull:
3. I en alldeles utmärkt text i Svd om onödiga ljud – en enda sak som stör mina läsögon: "Både högröstat pladder och tålamodsprövande ringsignaler bidrar i dag till det akustiska skräp som faller i våra öron." Faller? Jag ser framför mig att nån ligger på sidan, tar en tupplur på en soffa, och plötsligt singlar det från taket en ljudbit som hamnar just i örat.

Kanske ser det ut som en Strindbergsk askflaga, det där som fick honom att lägga av med den gröna fén – absinthen. (Om det nu är sant. Det ska ha hänt under hans psykos, den så kallade Infernokrisen, att en svart flaga föll i hans glas där i Paris, och eftersom han då var tämligen knäpp tolkade han det som ett tecken...)
Apropå färgtemat i förra inlägget.

Från skärt till rosa, och så blir det grönt

Apropå Barbiedieten som en av Djungelns drottningar håller sig till: Är det skillnad på skärt och rosa?

Skär betyder ren och oskuldsfull – men dessutom betecknar det en färg. Rosa betyder rosenfärgad.
Jungfru, jungfru skär eller Barbieskär? Barbie må verka oskuldsfull och lite könlös, men skär i den gamla betydelsen – nja?
Jag tror aldrig att vi kan enas om exakt vilken färg som är vilken, själv kan jag säga ljusröd ibland bara för att förvilla.


I dag, just i dag, struntar jag i skärt/rosa/ljusrött och letar fram något grönt! Det är Saint Patrick's Day, Irlands nationaldag.

St Patrick's Cathedral, Dublin.

Kongresscenter, Dublin

Visste ni att färgen grön var förbjuden av engelsmännen då de styrde Irland? Människor avrättades för att de hade grönt på sig. Här är historien bakom The Wearing Of The Green:
http://www.franks.org/fr01068.htm















Bilder från http://www.stpatricksfestival.ie

Till och med en apa i skogen vet om att en Barbiedocka kan flyta liksom

Bild från Kanal5.se

Djungelns drottning räddar onsdagarna.

Underbar ny tv-serie på kanal 5. Tio partytjejer från stan är ute i en djungel och tja, överdriver sin bimbogrej rejält ibland. Lite tävling, lite trams, mycket humor och självironi. Måste ses.
Alla bloggar och flera är blondiner och nån thaiboxar och nån går på Barbiediet, det vill säga äter bara rosa mat.
Jag föll totalt när jag såg en av tjejerna gå omkring med en liten Hello Kitty-fläkt.

Missa inte heller eftersnacket, en webbshow. Flamsigt men skojigt.
Nu undrar ni vad detta har med ord att göra. Långsökt - men i första webbshowen utsågs avsnittets djungelcitat:
Till och med en apa i skogen vet om att en Barbiedocka kan flyta liksom.
Programledaren gissade att uttrycket kanske snappas upp och sprider sig.
Japp, så var det fixat. Om någon googlar får de åtminstone en träff på citatet.
Och om ni undrar vad citatet handlar om får ni banne mig titta på första programmet.

Hen går hem!

Nu rusar hennandet fram i Sverige må jag säga! För ett tag sedan körde Nöjesguiden, av alla vällästa publikationer, ett helt nummer med hen. Kolla Svts Kulturnyheterna här:
http://svt.se/1.2725267/hen_ska_in_i_svenska_akademiens_ordlista
Och nu meddelar Expressen att Nationalencyklopedins redaktion har lagt in hen i sin nätupplaga. En får tacka.
http://www.expressen.se/nyheter/hen-kommer-in-i-uppslagsboken/

Tror någon att tjafset upphör nu?
Hen är i så fall väldigt positivt lagd.
Men hen går hem, så småningom. Sanna mina ord.
För övrigt är den absolut roligaste kommentaren jag läst: "Typiskt svenskar, snart följer väl vi i Finland efter". (Jo, finskan har redan neutrala "hän".)

Hen får mig att fundera på vart hennatanterna tog vägen. Idag motsvaras de kanske av kulturtanter gissar jag.
Hennatanter var på 70-talet en term för "konstnärliga" eller "alternativa" kvinnor som färgade håret med naturlig henna. Jag provade också, med gräsligt fult resultat. Många år senare sa min frissa att hon skulle vägra att färga mitt hår klimakterierött, om jag nu fick för mig något sådant. (Hennarött och klimakterierött –  jag tror det är  billighets- respektive proffs-varianten av samma färg.)

Tidigare hen här:
Hen gör så gott hen kan
Pronom - och brysslingar
Hen igen

alternativa ordförklaringar

Övergångsåldern:
Den ålder när man inte längre springer raskt över trafikerade gator utan tar övergångsstället eftersom man är för långsam.

Politisk korrekthet:
Stava rätt till alla partinamn och politikernamn oavsett vad man tycker om dem.

Statsfeminism:
Låter bara bra, tack. Och stadsfeminism, köpingsfeminism, byfeminism, och kvartersfeminism. Hemfeminism är början och slutet.

Närvarokänsla:
Att nypa sig i armen för att vara säker på att inte allt är en dröm.

Jämställdism:
Ett förfärligt fult ord. Förklaring saknas.

Irritationer of the day

Ordnörd är jag, och far i taket över felstavningar. Men nu handlar det inte om att ögonen blir irriterade, utan om de plågade öronen.
Den verkliga irritationen - de överallt påstridiga ljuden.
Efter en promenad på stan, i centrum, blir jag ibland färdig att flytta ut på landet.  Högtalare med motstridig dånande musik från butiker på samma gata. Människor som bär med sig egna ljud i öronen, men som har så hög volym att jag hör vad de lyssnar på. Högljudda samtal mellan (hörselskadade?) ungdomar... Bilar med enorma ljudsystem som dundrar vid rödljusen. Muzak i varuhus.
I Svenska Dagbladet skriver Jeana Jarlsbo om hur ljud blir buller.
Här nämns Peter Englunds essä från 2003: ”Om tystnadens historia”.
Och en ny essä av Jean-Michel Delacomptée om tystnad, brus och ljud som kränkning. (I ingressen ser det ut som att det är en ny bok, men när jag läste texten insåg jag att det handlar om en essä, på franska.)
I alla fall något jag skulle vilja läsa. Men just nu räcker det alldeles utmärkt med Jeana Jarlsbos fina understrecket-text.  Den väger upp hela dagsransonen av irritation. 
Att någon skriver klokt och begripligt och personligt om detta – och tycker som jag. Det är en lisa!
Läs här:  http://www.svd.se/kultur/understrecket/tisdag-akustiskt-skrap-standigt-i-vara-oron_6918743.svd

Peter Englunds essäsamling "Tystnadens historia och andra essäer" finns förresten som ljudbok. Tänk att folk står ut med ljudböcker! Böcker ska inte låta.

I min egen ljudvardag finns: molande fläktljud från gården, fortplantat basdunkande från närliggande uteställen, yttre högtalare med reklamradio utanför närmsta nattöppna butik, trafikbuller inklusive en hel del sirener – och om nätterna förbidragande fyllon med sångkörsambitioner.
Jag är helt för tanken på Silent Cities. Och har läst de ljudregler som infördes i New York för några år sedan, och drömmer om något liknande i min hemstad Göteborg. Jag är övertygad om att buller och högt ljud skapar aggressioner.
Det finns förresten en ljudmätande app – ett litet program – för smarta mobiltelefoner. Ibland slår jag på den. Och blir ännu mer deprimerad när jag får siffror på skitljudet som irriterar mig.

depression - ej politisk

adventures-in-depression
Snubblade över denna helt korrekta och mycket roliga beskrivning av depression.
Har inget att tillägga.

Körsbärskornell, botaniska Göteborg

Konst, kultur och klass?

Aftonbladet har börjat publicera en granskning av Lundin Oil och den mänskliga katastrofen i Sydsudan.
Då påminner kulturredaktionens Martin Aagård om hur konsten solkats ner av oljespill genom Lundin-ägda Bukowskis. När Tensta konsthalls hyllade curator Maria Lind startade ett samarbete med Bukowskis gick debattens vågor höga. Aagård förklarar varför han inte lagt sig i debatten:

"För jag är inte dugg intresserad av att debattera konstens villkor i det här sammanhanget. Jag vill inte ha en åsikt om Maria Lind gjorde bra ifrån sig eller ”vad konsten får göra”.
Det här handlar nämligen inte om konst. Det är en fråga om moral. Och moral är en privatsak."

Själv skulle han aldrig sätta sin fot på Bukowskis.

"...ett etablissemang vars ägare tycker att Sveriges regering ska be Etiopien om ursäkt för Martin Schibbyes och Johan Perssons försök att rapportera därifrån.
Exakt så tycker nämligen Bukowskisägaren Lukas Lundin, som även har åsikten att Syriens mördarregim kritiseras alldeles för hårt. Han har ägt oljefält även i Syrien."

Läs hela artikeln här:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article14496045.ab

Denna dag, dagen efter Internationella Kvinnodagen, tänker jag som gammal feminist och Grupp 8-medlem:  "Det personliga är politiskt".
Den kunskapen har jag burit med mig sen mitten av 70-talet. Att min privata moral spelar roll, om jag ger uttryck för den. Nej förresten, den kunskapen fick jag redan i barndomen av mina föräldrar.
Om man reagerar mot orättvisor och förtryck och fel och TALAR om det - då vinner världen lite, lite. Och man sover bättre om nätterna.
Låt oss hoppas att folk med pengar och äkta mänsklig klass bojkottar Bukowskis, och Lundin Oil. Och talar om det.
Det var längesedan konsten kunde vistas i syrefattiga tillslutna salonger.
Läs.
Och om ni orkar, läs hela den skakande artikelserien om offren för oljekriget. Den börjar här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14495695.ab

Glad kvinnodag!

8 mars - internationella kvinnodagen. Fira!

Själv brukar jag ha en liten kvist mimosa i något knapphål. Lärde mig detta av väninnor som firat kvinnodagen i Italien.
Min närmsta blomsterhandlare tar alltid in dessa doftande klargula blommor till 8 mars! Så jag kan ju inte svika henne...

Dagens ord - separation

Separera kommer förstås från latinet: se - för sig, och parare - bereda. Att vara parat betyder att vara förberedd. Och att parera är bra att kunna. Att paradera är något annat, men med samma rot.
Häromdagen skrevs det att Reinfeldts sålt villan och köpt bostadsrättsradhus.
Efter det stod förmodligen varje klok redaktör parat, förberedd på att något skulle ske.
Jo, visst skedde det något. Men då parerade Reinfeldts alla frågor genom att skicka ut ett kort pressmeddelande om sin separation.
(Att få in en parad här blir knepigare. Men i spetsen för en vaktparad går en tamburmajor. Och ministrar har en taburett. Tambur - trumma.)

Ungar läser?

De sa just på radio att ungdomar lägger mer tid på andra medier än på internet. Hurra, tänkte jag.
Men – de ser på tv, lyssnar på radio, och lyssnar på egenladdad musik. Och läser, men det kommer sist.
Vad de läser? Det ska jag försöka hitta nåt om. Innan jag deppar ihop.
Förresten, all läsning är nog bra, bara det är tillräckligt mycket och blandat.

Vacker utställning!

Om du råkar befinna dig i Göteborgstrakten ska du passa på att se den fina utställning som fotograf Anders Jirås just visar på Sockerbruket, nära Röda Sten.
Han har ägnat år av tid och kärlek att dokumentera kambodjanska danser. Några av bilderna är rent magiskt vackra.
Är det fint väder kan du ta en promenad längs älven efteråt.

Hela programmet på 3:e våningen är värt att läsa. Adressen är Sockerbruket 9.

Solen skiner!

Bara att klicka!
http://www.slutet.se/

Tänk färdigt innan du skriver

Jag saxade denna rubrik ur Computer Sweden.  Hoppas att den som satte rubriken har nån karriär i it-branschen att falla tillbaka på. Karriären som språkpolis lär vara stäckt.

Ett avsteg från ordandet. Politikvarning utfärdad.

Ställ inte fram karamellskålen om du väntar rika onkeln på besök.
Ja, om du inte tror att det påverkar dina chanser till eventuellt arv, i så fall kan det vara en lönande uppoffring.

Men nu finns det siffror på att rika är giriga och oetiska och fuskare och... tja, har karaktärsdrag och egenskaper som man kan bli rik på. Allt enligt en artikel i LO-tidningen, som citerar en amerikansk forskartidskrift.

Ett försök genomfördes med en stor skål godis. Försöksledaren sa att sötsakerna var till för barnen, men de vuxna fick också ta. De som roffade åt sig mest var de som hade goda inkomster.
Fler slutsatser:
De rika ljuger oftare.
De tar inte lika hårt på otrohet.
Och de är farligare i trafiken, eftersom de rika knösarna oftare struntar i trafikregler.
Jag tror att det beror på att de har råd att betala eventuella böter. Eller på att de har snabba säkra bilar. Eller – på att de är arroganta, och helt enkelt skiter i oss andra.
Så, nästa gång du ser en svindyr lyxbil – se upp. Föraren kanske rentav har sin älskare bredvid, som matar henne med godis medan hon kör.
Det vet man ju själv att om man tappar en chokladbit i bilen börjar man automatiskt treva runt mellan benen och släpper på uppmärksamheten. Inte vill man ha fläckar på bilsätet. 
Läs LO-tidningens artikel här!
Visst är det fantastiskt att få sina fördomar bekräftade!