ålder och fladderfitta

I dag gick på Svt först en dokumentär om plastikkirurgi – Skönhetsbubblan – och sen en direktsänd debatt om fenomenet. En fråga handlade om hur dokumentärens huvudperson, bloggerskan Jane Timglas, egentligen tänkte göra – förminska blygdläpparna eller inte?
Hon visade sig vara en förnuftig ung kvinna som kommit fram till att det där var onödigt. Att hon gått igenom ett femtiotal andra ingrepp stod hon för: läppförstoringar, kindbensinsprutningar, tandblekning, bröstimplantat...
Men ordet då? När det gällde just blygdläppssnacket användes ordet "fladderfitta" (vilket fick min manliga kamrat att korrigera: "fladdermus heter det!").
Då tänkte jag på första gången man i svensk television fick höra ordet mens.  Jag minns det. Det var simhopperskan Ulrika Knape, gudomlig idrottskvinna, som hade presterat sämre än vanligt och fick frågan av en reporter: "Vad tror du det beror på?". Varpå tjejen frankt svarade "Jag fick mens i dag."
Minns att både mamma och jag drog lite efter andan och log. "Mens" var ett ord som dittills inte yttrats på tv, helt enkelt. Isen var bruten.
Jag är född -51 och detta bör ha varit i slutet av 60-talet eller alldeles i början av 70-talet. Det har hänt mycket sen dess, och tur är väl det!
Heja Sverige! Heja alla fladderfittor!
Skönhetsbubblan på Svt.  Väl värt att se!
Och Jane Timglas blogg. Att hon gjort onödiga saker med kroppen kan man tycka, det tycker jag – hon ser bra ut i grunden och skulle se bättre ut utan svullna läppar och bomber.  Men hjärnan verkar inte så dum ändå!
Det finaste ordet fann en facebookkamrat: Fjärilsfitta!

Grattis på Romadagen!

Det finns en oerhört vacker och melankolisk nationalsång – "Gelem, gelem". Lyssna!
För idag den 8 april är det Internationella Romadagen, romernas nationaldag. 

Lite konstigt att säga "nationaldag" eftersom romerna inte har en egen nation, tänker jag. Det borde kanske heta "internationaldag"? I vilket fall, dagen har firats sedan 1971 då den första internationella romska kongressen hölls i London.
Och just i år kan vi fira att romer funnits i Sverige i 500 år.

Själv vill jag fira det romska inflytandet på språket!

Romani är ju ett av våra officiella minoritetsspråk. Det talas av 40 000 svenskar, enligt Språkrådet.
Minoritetsspråk må vara – men det är ett stort, varierat och mycket anrikt språk. I Europa talas romani i olika varianter av sisådär 14-17 miljoner, det slår den lilla svenskan med hästlängder.

Imponerande anor:

Romani Chib tillhör de indoeuropeiska språken och är släkt med sanskrit och moderna språk som hindi, urdu och singalesiska. 

Men talar vi romani till vardags, vi vanliga svenskar?

"När kungen var ung kallades han Tjabo och många tyckte nog att han var rentav lite pucko. Det var innan han träffade en tjej och hajade att det var dags att växa upp. Ja, det kirrade sig till slut. Lattjo!" *

Det låter som nåt ur en pilsnerfilm, nåt söderkis-50-tals-aktigt. Men inte då.
Vi snackar med rötterna i sanskrit!
Bara några inlånade romaniord: tjej, lattjo, jycke, vischan, haja, pröjsa, kirra, tjabo, pucko... *
Här får ni veta mer, och kan snappa upp en del nya ord.


http://www.romakulturklass.com/spraket.htm

* enligt uppgift i en språkblogg är även "fubbick" (tok, tönt, klant)  inlånat från romani. Jag hade den osannolika turen att träffa en expert på Romani chib på själva Romadagen, och hon var mycket skeptisk. Men hon blev nyfiken, förstås, som varje språkälskare.
Då gick jag till källan och mejlade bloggaren Tobias. Som visade hur det egentligen är.  Läs det klargörande inlägget!  fobiker i alla landsändar, förenen eder! eller romani i repris

Nyord 5 - stordiss

Att dissa är latin.

Latinets respectus betyder avseende, hänsyn, tillbakaseende, av particip-stammen till respicere, ta hänsyn, se tillbaka. Delarna i ordet är re-, tillbaka, och specere, se. Specere finns förresten också i botten av ordet speja. 
Latinska prefixet dis markerar avstånd, fjärmande från, och är ibland - som här - något negativt. Ibland markerar det bara separation, som i distribution.
Engelska disrespect - ickerespekt - blev diss i slangspråk, och diss fick lite av en egen betydelse. Urban dictionary reder ut.
Så enkelt det gick att ta diss som det är, och göra det till svenskt!
Stordiss är alldeles nytt för mig men jag begriper genast vad det betyder. Känns som ett ord jag kan tänkas använda ibland.
Så Plura utsattes för en rejäl rå latinsk attack, stackarn.

Sotarpuss - ordet som inte kan googlas

Jag häpnade i dag – tydligen ett okänt ord, och okänt skrock. Konstigt!
Jo, jag lärde mig som barn att det förde tur med sig att pussa en sotare.
Men när jag kollar på nätet står det bara att det är tur att möta en sotare på morgonen, och på något annat håll att man ska ta på sotarens knappar. Och ingen träff på sotarpuss, inte en enda.
När jag var sådär tjugotvå och snygg, då satt jag en dag på ett fik när sex sotare kom in. Tre av dem ställde upp.
De hade antingen hört om sotarpussen eller låtsades känna till den.
De borde ha skrivit om detta på nätet kan man tycka. Bara trettiåtta år sen ju.
Men den som NU letar på nätet kommer att hitta ordet just här. En kulturgärning eller hur?

Hur botas politisk depression?

Maria Sveland skrev en lysande text i DN,  "Hatet som gör mig politiskt deprimerad".
Om hur orden förändras, hur det som för några år sedan var osägbart plötsligt sägs lite överallt. Om hur det nu mer eller mindre går an att vara rasist och antifeminist och – att hata.
Många av oss vanliga människor har känt obehag inför en allt råare samtalston. Nu inser vi med ens att vi drabbats av politisk depression. Ett så bra uttryck!

Politisk depression botas bäst med politiskt friluftsliv, tror jag.
Så jag tänker fortsätta att reagera, ta del av alla möjliga åsikter, ta politiska promenader i forumtrådar och i bloggvärlden och i vardagslivet. Och lufta lungorna genom att HÖGT säga vad jag tycker.
Friska tankar på gång!
Fast på vissa promenader borde man ha broddar. Finns många som halkar runt på hal is därute.

Pronom... och brysslingar

Hörde just en man i P1 berätta att det skulle sändas ett inslag om den första barnboken med "könsneutralt pronom". Är detta en hyperkorrigering, tro? Heter det plötsligt så? Eller är det rentav en hypergenuskorrigering? Då borde han sagt "prono" och suddat bort alla men.

Förresten verkar boken "Kivi & monsterhund" alldeles underbar, har skrivit om den tidigare i inlägget hen gör så gott hen kan.
Lyssna på radioinslaget i Kulturradion Nya vågen här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3048&artikel=4940096
"En marfor, en bryssling, en halvkvartskusin" - fatta så skönt!
Ska läsa så fort jag kan!

se upp för fallande ord

Jag gillar sms som kommunikationsform. Snabbt, enkelt, ger utrymme för innovativt språk – och skribenten måste koncentrera sitt budskap. Man stör lagom mycket.
Bara det att alltfler använder skrivna ord för att kommunicera är något att glädjas över.
Men så finns det ju klantarna då.
New York Times ger etikettsråd: Skriva medan man går?

Inte lätt att skapa ord

En kamrat skrev att Tyskland också lider under utförsäljningar av offentliga verk och privatiseringar.
Jag kommenterade "Kappnedrustning"och kände mig så nöjd eftersom det kanske var ett helt nytt ord.
Men google is your ovän. Det blev 9 träffar, en av dem hänvisade till text på en t-shirt.
Fattar ni, det är så etablerat att det finns på tröjor. Suck. Aldrig får man vara glad.

F ö blev det träffar även med andra sökmotorer. metacrawler.com är inte dum, den letar på både google, yahoo och bing.