Visar inlägg med etikett gamla ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gamla ord. Visa alla inlägg

tisdag 29 januari 2013

Ord som dekor och om att stava på latin


Jag är lite trött på Carpe diem-trenden.  Den verkar inte avmattas.
Det finns ljusstakar, bokstöd, väggprydnader, textilier, mattor, möbler, med bokstäver och ord som dekor. Strunt samma vad det står, verkar det ibland.
I ett forum skrev en kille att han skulle beställa väggbokstäver till hallen, och bad om förslag på vad han skulle säga. Grejen var att han ville ha en text, men hade inga idéer om vad.
Besökte en hemsida för en butik som säljer shabby chic-saker. Där fanns många ord. Kuddar och gardiner med bokstäver, ljuslyktor med ord, möbler med sentenser. Och man kunde beställa föremål med egen text.
"Förslag - Carpe diem, latinska ord, franska ord" stod det.
Jo, "carpe diem" är onekligen latin men verkar ha fått sin egen status.
Dessa utnyttjade dekorativa ord kan till slut mista sin betydelse, mer än som något allmänt uppmuntrande eller allmänt snyggt. Ord som "lycka" och "kärlek" är väl ändå rätt viktiga?
När man för femtielfte gången tänder sin ljuslykta med ordet "lycka", bryr man sig då? När man drar för gardinerna med "Paris, London, Nice", funderar man på att resa då? När man hänger upp handduken med "kärlek", blir man då varm i hjärtat varje gång man torkar händerna?
Ja, vad vill man ha sagt?

Och varför dra in latinet? Många har inte läst latin men vill ändå använda det. Bara det ser snyggt ut. De går till webbsajter och plockar en passande sentens för att fylla sina väggar eller facebookstatusar med.

Hos fina smyckesdesignern Efva Attling fann jag ett för övrigt vackert silverhänge med texten "Ab imo péctore". Jag fick rysningar.
Latinet har inga accenter, däremot kan läroböcker förstås sätta dit accenter så man lär sig rätta uttalet. Här har uttalsaccenten hängt med in i silvret. Citatet betyder ordagrant "ur det djupaste bröst". Eller "hjärta", lite friare.

Tänk om folk med latinsug själva lärde sig latin – detta nyttiga språk som utgör grund för så mycket annat i språkens underbara värld.
Det finns kurser lite varstans via olika studieförbund. Annars kan man till exempel ta en nätkurs på Stockholms universitet: http://primalatina.klassiska.su.se/
Och för den som vill läsa på lite på egen hand finns flera härliga böcker av Tore Jansson. Kolla denna:
http://www.bokus.com/bok/9789146001027/latin-kulturen-historien-spraket/

Till sist, ett fynd från en frågetråd i ett stort forum:
"Hur stavar man Maria på latin? Eller på något annat språk?
Ska tatuera in Maria, men jag vill inte att det ska synas för blotta ögat att det står Maria."
Personen fick flera kloka förslag, bland annat att försöka med runalfabet. För med det latinska alfabetet, det vi alla använder, skulle det ju bli just  – Maria.





tisdag 22 maj 2012

Språknördarna skämtar

AA ställer en MYCKET retorisk fråga, i en nätgrupp av anonyma språkgalningar: 
Vad betyder "anonym"?
 
  ***
Utdrag ur den långa tråden med svar:

BB: Det är en felstavning. Det ska vara "androgyn".
 ***
CC: Vad är en homonym.
***
 
DD:‎ "Antonym" är en antonym till "synonym". 
 ***

BB: Om inte "mononym" vore upptaget kunde det vara ett bra ord för det vi är här. Men det är taget av Robyn, Petter och Prince. 
***
Att sitta och fnittra åt sånthär betyder att man är en nörd. 
En kompis i bilbranschen kan dra en rolig anekdot om någon som tagit en spärrnyckel med fel vridmoment i stället för en fastnyckel. Han är snäll nog att förklara det roliga.
En gång var jag med en proffsmusiker på konsert och han kunde plötsligt dra på munnen åt en tonslinga eller ett speciellt stråkdrag. 
Sån känner jag mig i detta sammanhang. Internhumor. 
Ja, även de mest allvarsamma språkpoliser har humor, sin sorts humor.

* Kipp från SAOL på nätet, samt svenska Wikipedia

fredag 20 april 2012

ålder och fladderfitta

I dag gick på Svt först en dokumentär om plastikkirurgi – Skönhetsbubblan – och sen en direktsänd debatt om fenomenet. En fråga handlade om hur dokumentärens huvudperson, bloggerskan Jane Timglas, egentligen tänkte göra – förminska blygdläpparna eller inte?
Hon visade sig vara en förnuftig ung kvinna som kommit fram till att det där var onödigt. Att hon gått igenom ett femtiotal andra ingrepp stod hon för: läppförstoringar, kindbensinsprutningar, tandblekning, bröstimplantat...
Men ordet då? När det gällde just blygdläppssnacket användes ordet "fladderfitta" (vilket fick min manliga kamrat att korrigera: "fladdermus heter det!").
Då tänkte jag på första gången man i svensk television fick höra ordet mens.  Jag minns det. Det var simhopperskan Ulrika Knape, gudomlig idrottskvinna, som hade presterat sämre än vanligt och fick frågan av en reporter: "Vad tror du det beror på?". Varpå tjejen frankt svarade "Jag fick mens i dag."
Minns att både mamma och jag drog lite efter andan och log. "Mens" var ett ord som dittills inte yttrats på tv, helt enkelt. Isen var bruten.
Jag är född -51 och detta bör ha varit i slutet av 60-talet eller alldeles i början av 70-talet. Det har hänt mycket sen dess, och tur är väl det!
Heja Sverige! Heja alla fladderfittor!
Skönhetsbubblan på Svt.  Väl värt att se!
Och Jane Timglas blogg. Att hon gjort onödiga saker med kroppen kan man tycka, det tycker jag – hon ser bra ut i grunden och skulle se bättre ut utan svullna läppar och bomber.  Men hjärnan verkar inte så dum ändå!
Det finaste ordet fann en facebookkamrat: Fjärilsfitta!


tisdag 3 april 2012

Ord ger pengar! Nja, i alla fall presentkort.



Idag blev jag enrollerad till ett quiz-team. Alltså ett frågesportslag. 
En väninna sen evigheter och två av hennes vänner som jag aldrig träffat förr – och jag – bildade teamet Kladdkakorna, och sopade banan med motståndarna.
De svåraste frågorna handlade om hopliter, maronering plus nåt annat, nämligen den kemiska formeln för ozon. Klart vi satte detta!
Hopliter - antikens grekiska fotsoldater med rejäl rustning (dedär som fajtades mot de romerska legionärerna), maronering  - en strafform på 1600-talet, där en dödsdömd sattes iland på en öde ö.
Och formeln för ozon skrivs O3.
Lättvikt var det däremot i utslagsfrågan som var hur många åskådare Metallica satte publikrekord med i Globen. Lättvikt passar en sån som jag som nyss läst nåt om Globens kapacitet, och gissade tillräckligt nära. (Svaret är 16 498 åskådare, jag gissade 17 600 nånting.)
Nästa tisdag samma ställe, och då kan vi konsumera prissumman i baren. Och vinna ett nytt presentkort. Jag ser framför mig en räcka tisdagar med gratisvin...  eller kanske det blir mat.
Ord kan ge leverskador. Också.