På rätt köl med rätt accent

Göteborg har haft hamnfestival och självklart hände det saker på Sjöfartsmuseet, som i det officiella programbladet fick heta … Sjöfartsmuséet?  Fult! Det allra som enklaste stavningsprogram reagerar på den där felaktiga accenten. (I obestämd form finns ingen accent. Så varför peta dit en bara för att formen blir bestämd?)
Men det är alltför vanligt.
Precis som att det är skrämmande vanligt att även bra restauranger sätter accenter lite hipp som happ på entrecôte, serverar bruschetta utan s och envisas med att ha Ceasarsallad på menyn.
Det finns enkla kom-ihåg-tricks.
Franskans entrée betyder ju ingång, varför skulle det finnas en ingång på en köttbit? Entre betyder mellan. Côte betyder här revben. Alltså: entrecôte = köttet mellan revbenen. Uttal: angtrekåt. (Takvinkelaccenten heter cirkumflex, och i franskan, sa min gamle fransklärare, är det "en gravsten över ett dött s". Begripligt i fallet kust - som också heter côte. Vad revbensvarianten beträffar, det borde man ju ta reda på).
Är ett namn italienskt innebär det att ch uttalas som hårt k – tänk på chianti, som ju uttalas kianti.
Hade det hetat tjianti hade det stavats med c, som i ciao. C har hårt uttal framför hård vokal, mjukt framför mjuk vokal. Vill man att det ska låta tvärtom petar man in ett h!
Bruschetta uttalas alltså brusketta, och något scheljud kommer aldrig på tal.
Och för den som inte fixar att göra Caesarsallad: Den romerske härskaren Gaius Julius Caesars efternamn är ursprunget till ordet kejsare. På klassiskt latin uttalades ae ungefär som aj, och C var ett hårt k framför a:et. Caesar uttalades alltså kajsar, som blev kejsare hos oss.
Men latinet utvecklades och numera uttalar vi Caesar som Sesar, och beställer Sesarsallad. På engelska brukar det bli Sisar.
Helt rätt, bara vi minns att det inte stavas Ceasar – för hade det stavats så hade vi aldrig haft några kejsare.
Salladen jag tjatar om uppfanns på 1920-talet i Mexiko. Klicka på bilden för wikipediaartikel!



Tipsar om en skojig artikel om det artikelförfattaren kallar FNUTTAR.
Det vill säga diakritiska tecken, accenter till exempel. Impa på dina vänner och lär dig vad krumelurerna heter.
Själv vann jag en persons gillande genom att fråga om han stavade sitt namn med trema. De där prickarna som hos oss talar om att o ska uttalas ö, eller att a ska låta ä. Men som också har andra användningsområden: de kan betyda att två vokaler ska uttalas var för sig och inte dras ihop till en diftong. (Jämför franskans maïs, majs, som uttalas ma-is och maison, hus, som uttalas ungefär mäson. Eller bilen Citroën, där markerar trema att n:et inte ska vara nasalt).
Eller så handlar det om heavy metal-prickar (rock-dots). Alltså såna som av något konstigt skäl används som dekoration i namn på hårdrockband som Mötley Crüe och Motörhead. Läste nånstans en skojig anekdot om hur den begeistrade publiken på en konsert i Tyskland skanderat "Möttli Kry, Möttli Kry". Kan vara påhittat, men kul. (Namnet Mötley Crüe är en fantasifull stavning av engelskans "motley crew", en brokig skara.)