Och nu får man förnumstiga kommentarer som hävdar att karnevaler är en grej för katolska länder och ska hållas innan fastan, ett firande och frossande innan det är dags att lägga av med kött. Carne = kött, och vale = farväl.
Nå, det är nu inte alldeles så säkert.
Enligt andra teorier handlar det om att driva bort onda krafter som håller tillbaka våren, en hednisk rit alltså – som så mycket annat som plockats upp och blandats in i kyrkliga högtider.
I antikens Rom och Bysans festades det alldeles vådligt om våren.
Även om själva ordets etymologi finns olika teorier. En är att det kommer av carrus navalis, ett skepp på hjul. Det skulle i så fall vara en båt som förekom i det romarna kallade Isidis navigium, en gammal egyptisk festival för att fira gudinnan Isis. Då förde man gudinnans bild och hennes skepp till havet för att be om en bra seglingssäsong. Firandet förekom i Italien så sent som år 416.
Hammarkullekarnevalen samlar sisådär 40 000 människor, och grupperna visar afrikanska danser, svenska folkdanser, danser från Balkan... och självklart dansas det massor av latinamerikanskt! Samba!
Över alltihopa ligger oset av grillat kött. Så det stämmer i alla fall med den vanliga uppfattningen om att det är en köttfest, även om ingen inleder nån fasta dagen efter (om det inte är av privata övermättnadsskäl).
Berömda karnevaler finns det ju. Den enorma karnevalen i Rio, den i Venedig med maskeringar och anor från 1268, men ingen av dem har jag sett. Jag har sett dem på tv och film, det räcker.
Däremot har jag alltid velat åka till fasching i Basel. Fasching eller fastnacht är alltså tyskspråkiga ordvarianter för karneval, men grejen är densamma: lössläppthet och firande!
Basler Fastnacht inleds med medeltida pipblåsare i gränderna klockan fyra på morgonen, och det ska vara alldeles magiskt.
Som tur är hålls Basler Fastnacht i februari och krockar ju inte med Hammarkullekarnevalen, så nån gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar