Många fans blir det

Melodifestivalen över, och Loreen har intervjuats i alla tänkbara media.

Utvikning: "media" är en pluralform bildad efter latinets böjningsmönster och vi plockade en gång i tiden in den via engelskan. Jag gillar inte "medier", även om Svenska språknämnden rekommenderar det. Det låter som charlataner med kristallkula. Alldeles särskilt i dessa dagar när branschen fått ett uppsving med andeseanser både här och var.

Men Loreen då.
Som ett brev på posten kommer kommentarerna: "Hon svär för mycket. Måste hon säga fan och fuck i varannan mening?". Och "Måste hon slänga in engelska ord!".
"News flash!" (- snabbt rapporterad nyhet, nu bryter vi sändningarna - ironiskt sätt att påpeka något självklart som någon missar). Alltså, "news flash!" hojtar jag då eftersom jag tycker det är kul att slänga in engelska uttryck ibland:
Loreen är inte det minsta ensam om att göra just det.
Jag tjuvlyssnar på ungdomar på spårvagnen och bussen ganska ofta. Shit, så många engelska ord de använder. Och jeez så de svär.


När sångerskan sen sa:

"Du kan inte längre bråka om att du är fucking vit och jag är fucking svart. Andra generationens invandrare kan inte säga ”den här kulturen tillhör mig”. Egentligen så har varje individ tillgång till vilken jävla kultur han eller hon vill. Du kan identifiera dig med indianer om du vill. Säger du att du är en fucking indian så go girl, go go, you're indian!"

då fastnade några i resonemang om begreppet "identifiera sig". Gäsp.

Visst kan vi ta åt oss och använda vilken kultur vi vill! Hur skulle det annars se ut på middagsborden, hur skulle det annars låta i radio och tv, hur skulle vi i lilla Sverige annars klara oss?
Blanda och ge och acceptera att språket utvecklas, för det gör det vad vi än tycker.

Lämpligt småländskt uttryck: "Gör som du vill, så gör du som jag ber dig!"

Till sist något om ordet eufori!

Wikipedia ställer till det lite med förklaringen "Eufori är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse..." 
Tänk så många föräldrar som kom av sig sig när ungarna bad om en översättning och de slog upp ordet. Och hamnade på stycket som egentligen handlar om det euforibegrepp som används i psykologin. Häpp.
Euphoria är som de flesta vet grekiska och betyder välmående. Förleden eu- betyder att något är bra, -phoros är en avledning av verbet pherein som betyder ungefär att befinna sig i. Den som känner eufori befinner sig i ett riktigt bra tillstånd.




*Klippet: Arméns musikkår i Stockholm spelar Euphoria, övervakade av Säpo skulle jag tro. De har ju inga vapen i musikkåren.

Klipp här: wikiartikeln som ställde till det.

Fler falska vänner

Här kan man lära sig att tjata på klingonska, vilket språk som reducerar tre till två, och varför det är knepigt att gå på kasino i Italien.

Någon har sammanställt en underbar lista på wikipedia. Lista över falska vänner på blandade språk.

Karneval! Med eller utan kött.

Dags för Sveriges största karneval - Hammarkullekarnevalen!
Och nu får man förnumstiga kommentarer som hävdar att karnevaler är en grej för katolska länder och ska hållas innan fastan, ett firande och frossande innan det är dags att lägga av med kött. Carne = kött, och vale = farväl.
Nå, det är nu inte alldeles så säkert.
Enligt andra teorier handlar det om att driva bort onda krafter som håller tillbaka våren, en hednisk rit alltså – som så mycket annat som plockats upp och blandats in i kyrkliga högtider.
I antikens Rom och Bysans festades det alldeles vådligt om våren.
Även om själva ordets etymologi finns olika teorier. En är att det kommer av carrus navalis, ett skepp på hjul. Det skulle i så fall vara en båt som förekom i det romarna kallade Isidis navigium,  en gammal egyptisk festival för att fira gudinnan Isis. Då förde man gudinnans bild och hennes skepp till havet för att be om en bra seglingssäsong. Firandet förekom i Italien så sent som år 416.

Hammarkullekarnevalen samlar sisådär 40 000 människor, och grupperna visar afrikanska danser, svenska folkdanser, danser från Balkan... och självklart dansas det massor av latinamerikanskt! Samba!
Över alltihopa ligger oset av grillat kött. Så det stämmer i alla fall med den vanliga uppfattningen om att det är en köttfest, även om ingen inleder nån fasta dagen efter (om det inte är av privata övermättnadsskäl).


Berömda karnevaler finns det ju. Den enorma karnevalen i Rio, den i Venedig med maskeringar och anor från 1268, men ingen av dem har jag sett. Jag har sett dem på tv och film, det räcker.

Däremot har jag alltid velat åka till fasching i Basel. Fasching eller fastnacht är alltså tyskspråkiga ordvarianter för karneval, men grejen är densamma: lössläppthet och firande!


Basler Fastnacht inleds med medeltida pipblåsare i gränderna klockan fyra på morgonen, och det ska vara alldeles magiskt.

Som tur är hålls Basler Fastnacht i februari och krockar ju inte med Hammarkullekarnevalen, så nån gång...

Fyr och flamma, till Estelle

Har skrivit en snutt om Kråksunds Gaps fyr på annat håll. Apropå dopet av prinsessan Estelle, och en principfast Orustbo.

Bland dopgåvorna fanns Orust kommuns gåva, konstnären Ann Holmdahls keramikmodell av fyren. Bild finns här:

http://bohuslaningen.se/nyheter/orust/1.1573312-nu-ar-fyren-till-estelle-klar

Gåvan överklagades av en kommuninvånare med motiveringen att varken kronprinsessparet eller lilla Estelle har någon anknytning till Orust. Svenska Dagbladet gick igenom dopgåvorna, noterade överklagandet, och kommunstyrelsens ordförande Ingrid Cassel (M) fick kommentera:

– Vi är förvånade. Det är bara en symbolisk fråga. Jag vet inte om vi måste begära tillbaka den om vi förlorar i förvaltningsrätten.

En storm i ett vattenglas (tycker jag). Men själva fyren har stått genom många stormar, och finns på en berömd bild från en förlisning...  Om en fyr som blir omskriven med 39 års mellanrum


Men här ska det handla om ord.
En fyr är onekligen symbolisk, och ordet är associationsrikt. "Min ledfyr är Buddha" eller "Tavlan lyser som en fyrbåk" eller, ja såntdär.
Just det, ska det vara symbolik inblandat är det inte lika ofta "fyr" rakt upp och ner. Hellre det gamla fyrbåk, där fyr = eld (tänk på engelskans fire) och båk = sjömärke eller vårdkas. Ett brinnande eller lysande sjömärke, alltså.


Men redan Carl von Linné lämnade ordet fyrbåk och använde det enkla "fyr". Enligt Svensk etymologisk ordbok, min favorit på underbara sajten runeberg.org.

Fyr i betyd, ’fyrbåk’, 1727, Linné Sk. resa 1749, i båda fallen om Kullens fyr i Skåne =  da. fyr, är förkortat av fyrbåk, J. Månsson 1644, Spegel 1685; från mlty. vurbäke; se båk.

Språknördarna skämtar

AA ställer en MYCKET retorisk fråga, i en nätgrupp av anonyma språkgalningar: 

Vad betyder "anonym"?

 

  ***

Utdrag ur den långa tråden med svar:

BB: Det är en felstavning. Det ska vara "androgyn".

 ***

CC: Vad är en homonym.

***

 

DD:‎ "Antonym" är en antonym till "synonym". 

 ***

BB: Om inte "mononym" vore upptaget kunde det vara ett bra ord för det vi är här. Men det är taget av Robyn, Petter och Prince. 

***

Att sitta och fnittra åt sånthär betyder att man är en nörd. 

En kompis i bilbranschen kan dra en rolig anekdot om någon som tagit en spärrnyckel med fel vridmoment i stället för en fastnyckel. Han är snäll nog att förklara det roliga.

En gång var jag med en proffsmusiker på konsert och han kunde plötsligt dra på munnen åt en tonslinga eller ett speciellt stråkdrag. 

Sån känner jag mig i detta sammanhang. Internhumor. 

Ja, även de mest allvarsamma språkpoliser har humor, sin sorts humor.

* Kipp från SAOL på nätet, samt svenska Wikipedia

Kort vår, falska vänner – och sommar!

Våren hann knappast börja förrän det blev sommar.
Jag som just börjat fundera på varför våren har så helt olika namn på olika språk –  spring (eng), Frühling (ty), printemps (fr), primavera (it). Men det får vara. Nu går jag över till sommaren direkt, inget att vela om.

Sommar – summer, Sommer, été och på italienska: estate.
En så kallad falsk vän, det där italienska ordet, i alla fall för mig. Ett ord som känns igen, men har en helt annan betydelse i det främmande språket. Alla engelsktalande fnissar till exempel åt svenskans "fart", inte det minsta släkt med engelskans "fart" som betyder "fis". En typisk falsk vän.

Men åter till italienskans luring: "Un' Estate Italiana" sjöng Edoardo Bennato och Gianna Nannini när fotbolls-VM gick i Italien 1990. Då lärde vi oss att det betydde "en italiensk sommar". Om vi inte redan visste. Jag hade lärt det den hårda vägen, jag.
Länk till texten här.

Jag kan engelska och franska men inte italienska. Jo, jag har snappat upp lite lite grann, och en del begriper jag via latinet (som jag minns förvånansvärt mycket av trots att det var många år sen jag gick på gymnasiet) men...


Nu förflyttar jag mig till 80-talet, långt före den där fotbollssommaren.
Min sambo var från Schweiz och talade tyska, franska, en liten smula italienska, perfekt svenska och nästintill perfekt engelska – en språkbegåvning med andra ord. Vi hade stött på ett kringliftande kompispar. En tysk tjej, Maria, som också talade engelska, franska och italienska, en italiensk kille, Tommy, som talade – italienska. De bodde hos oss några veckor, och vi hade kul hela tiden. Det enda lilla problemet var att Maria fick översätta det mesta.
Nå, de åkte hem.
Och så kom ett vykort från Tommy på Bari, naturligtvis på italienska. Detta var långt före internets tid, och vi var för lata att gå till biblioteket och slå upp i italienska ordböcker. Så vi gissade. Sen tog jag med kortet till jobbet, och fick hjälp av en italienskättad arbetskamrat.
Vi hade gissat hyfsat rätt, utom på en punkt – det där om att Tommy köpt en gård. Det stod nämligen något om estate, som på engelska ju betyder egendom.
Än i dag skäms jag för att jag inte kopplade samman italienskas estate med franskans été. Men min ytterst språkbegåvade sambo gjorde det inte heller.
Och hon hade ändå skrivit uppsats om falska vänner (fast i tyskan) när hon läste språkvetenskap.
Här en länk till en lista över falska vänner i engelskan.  Det finns säkert en italiensk lista nånstans, men för mig räcker det med sommar / estate. Basta!
Förresten: engelskans "friend" är också en falsk vän. Det påminner om – och har samma ursprung som – vårt ord "frände" (som väl ingen använder idag) som ju betyder släkting, inte vän.

På rätt köl med rätt accent

Göteborg har haft hamnfestival och självklart hände det saker på Sjöfartsmuseet, som i det officiella programbladet fick heta … Sjöfartsmuséet?  Fult! Det allra som enklaste stavningsprogram reagerar på den där felaktiga accenten. (I obestämd form finns ingen accent. Så varför peta dit en bara för att formen blir bestämd?)
Men det är alltför vanligt.
Precis som att det är skrämmande vanligt att även bra restauranger sätter accenter lite hipp som happ på entrecôte, serverar bruschetta utan s och envisas med att ha Ceasarsallad på menyn.
Det finns enkla kom-ihåg-tricks.
Franskans entrée betyder ju ingång, varför skulle det finnas en ingång på en köttbit? Entre betyder mellan. Côte betyder här revben. Alltså: entrecôte = köttet mellan revbenen. Uttal: angtrekåt. (Takvinkelaccenten heter cirkumflex, och i franskan, sa min gamle fransklärare, är det "en gravsten över ett dött s". Begripligt i fallet kust - som också heter côte. Vad revbensvarianten beträffar, det borde man ju ta reda på).
Är ett namn italienskt innebär det att ch uttalas som hårt k – tänk på chianti, som ju uttalas kianti.
Hade det hetat tjianti hade det stavats med c, som i ciao. C har hårt uttal framför hård vokal, mjukt framför mjuk vokal. Vill man att det ska låta tvärtom petar man in ett h!
Bruschetta uttalas alltså brusketta, och något scheljud kommer aldrig på tal.
Och för den som inte fixar att göra Caesarsallad: Den romerske härskaren Gaius Julius Caesars efternamn är ursprunget till ordet kejsare. På klassiskt latin uttalades ae ungefär som aj, och C var ett hårt k framför a:et. Caesar uttalades alltså kajsar, som blev kejsare hos oss.
Men latinet utvecklades och numera uttalar vi Caesar som Sesar, och beställer Sesarsallad. På engelska brukar det bli Sisar.
Helt rätt, bara vi minns att det inte stavas Ceasar – för hade det stavats så hade vi aldrig haft några kejsare.
Salladen jag tjatar om uppfanns på 1920-talet i Mexiko. Klicka på bilden för wikipediaartikel!



Tipsar om en skojig artikel om det artikelförfattaren kallar FNUTTAR.
Det vill säga diakritiska tecken, accenter till exempel. Impa på dina vänner och lär dig vad krumelurerna heter.
Själv vann jag en persons gillande genom att fråga om han stavade sitt namn med trema. De där prickarna som hos oss talar om att o ska uttalas ö, eller att a ska låta ä. Men som också har andra användningsområden: de kan betyda att två vokaler ska uttalas var för sig och inte dras ihop till en diftong. (Jämför franskans maïs, majs, som uttalas ma-is och maison, hus, som uttalas ungefär mäson. Eller bilen Citroën, där markerar trema att n:et inte ska vara nasalt).
Eller så handlar det om heavy metal-prickar (rock-dots). Alltså såna som av något konstigt skäl används som dekoration i namn på hårdrockband som Mötley Crüe och Motörhead. Läste nånstans en skojig anekdot om hur den begeistrade publiken på en konsert i Tyskland skanderat "Möttli Kry, Möttli Kry". Kan vara påhittat, men kul. (Namnet Mötley Crüe är en fantasifull stavning av engelskans "motley crew", en brokig skara.)

Jämvikt i hendebatten

I ett forum skrev en man "Jag kallar mig gärna ekvilibrist". Han tyckte att feminist kunde han inte kalla sig, och jämställdist gissade jag är rejält kört eftersom vissa män använder den termen med någon slags politisk agenda.
Ekvilibrist betyder balanskonstnär. Sådana som balanserar på slak lina på cirkus, de är ekvilibrister.
Fiffigt ord att använda för jämställdhetsivrare som av ett eller annat skäl inte vill kallas feminister!
Ekvilibrium. Balans.
Latinet: aequalis "lika," från aequus "jämn".  Jämför med engelskas equal eller franskans égal.

Vågen, 23 sept - 22 okt

Och libra betyder helt enkelt våg, balansvåg.
Den som råkar vara född i vågens stjärntecken vet att det heter libra på latin.
Men här kommer en bonusgrej!
Zodiaken - systemet med stjärntecken - betyder egentligen en liten cirkel av djur. Nu snackar vi grekiska. Men vågen är ju inte något djur och ingen människa heller (som skytten, jungfrun och tvillingarna).
Vågen är helt enkelt det enda föremålet i gruppen.
Förklaringen är att de gamla grekerna räknade elva stjärntecken. Men. Skorpionen med sina klor räknades som en dubbel konstellation. Romarna knödde in libra - så skorpionens klor blev en våg.
Bra engelskt etymologilexikon reder ut.

Nyord 6 - men bara ett korrfel. Och ett gammalt ord dessutom

OK, så vi har rån och tvång - vad blir det? Bulleribång - det blev "rång".
Nästan så man önskar att det blir en brottsbenämning.


Men ordet är tyvärr upptaget. Saxat ut Svensk etymologisk ordbok 1922, via Runeberg.org:


rång, sv. dial., avhuggen trädstam
o. d., fsv. rang, stång för höns, jfr finska
lånordet ranka, ranko; möjl. besl. med
sydty. dial. range, stång. Kanske av
germ. *hrang- o. i så fall säkerl.
avljuds-form till got. hrugga, stav, mlty., mhty.,
ty. runge, vagnsstång, ägs. hrung (eng.
rung), bl. a.: tvärbjälke på skepp; enl.
somliga nasalerad form till lat. crnx,
kors (se d. o.), dock ovisst. Om en
annan möjlighet se rå 2. - Avledn.: ränge
11., gles inhägnad, rångla, lång stång.

Bonjour tristesse

Ordet. Bonjour är en knälång dubbelknäppt jacka med skört.

Plagget blev modernt på 1800-talet. Och varför det heter just god dag vet jag inte, men det var och är ett plagg för livets goda dagar, bröllop och bättre fester, så varför inte.

****************************************


Omläsning av något romantiskt tonårigt kanske passar på våren?
Bonjour tristesse kom ut 1954.
Författarinnan Françoise Sagan var bara 18 år när hon skrev denna sin första roman och hennes huvudperson Cécile är 17. Boken blev en omedelbar klassiker, den som inte läst den har nåt att ta till en tråkig dag. Med eller utan tonårsglasögon!
När den först gavs ut på svenska, redan 1955, fick den heta "Ett moln på min himmel" men senare utgåvor har originaltiteln.
(Titeln, förresten, tog Sagan från den surrealistiske poeten Paul Éluards dikt À peine défigurée (Knappt vanställd), som börjar "Adieu tristesse/ Bonjour tristesse..." Mycket vackert tonsatt av Francis Poulenc: À peine défigurée, ur Sept chansons)


Men tillbaka till Sagans roman! Filmen som kom 1958 är inte heller dålig.
Jean Seberg som Cécile, David Niven som den ansvarslösa pappan Raymond. Och underbara Juliette Gréco sjunger titelsången Bonjour tristesse.

Jean Seberg är värd att kolla. Hon var krigsmotståndare, stödde sådant som medborgarrättsrörelser, indianskolor och Black Panthers, och hade svarta vänner.
Detta var i slutet av 60-talet och resultatet blev en häxjakt från FBI, en osannolikt smutsig kampanj. Falska anklagelser och infamt skvaller om hennes liv spreds via tidningar, hennes hem avlyssnades, hon utsattes för inbrott och stalkning.
1979 hittades skådespelerskan död i sin bil i Paris, med ett självmordsbrev i handen. Hennes familj anklagade FBI för att ha drivit henne till självmord.
Jean Seberg ligger begravd på Montparnassekyrkogården i Paris.
 Mer här: http://www.imdb.com/name/nm0781029/bio


************