O.
Den enklaste och vackraste bokstaven, den enda som klarar sig alldeles ensam tycker jag.
Du kan invända att I är enklare. Men I behöver sällskap för att komma till sin rätt. Munnen vill lägga till något annat ljud.
Forma munnen till ett O, släpp ut ljudet och lägg märke till den där positiva känslan som infinner sig alldeles av sig självt. Ja, man kan till och med säga O på inandning, sådär andlöst som det sades av hjältinnor i gamla filmer. Eller säga det som när man ser ett vackert mål i fotboll — först en liten inandning, sedan hela ljudet ut (och det glider ofta över till ett Å).
Varför O känns bäst av alla bokstäver? Det beror på att man formar munnen som till en kyss.
Det senaste hittade jag bara på, men nog kunde det vara så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar