Min första bokstav

Det började med en blåmålad köksstol, och tre tändstickor.

Jag var tre år och granntjejen ovanför var sju och hade just börjat skolan. Hon var på väg in och jag skulle ut och leka, vi möttes i trappan och hon visade stolt sin första läsebok. 

Mamma har berättat att jag kom in, bad att få låna tändstickor, och arrangerade tre på köksstolens sits. Sen sa jag "Mamma, detta är ett A!" 

Jag tror att jag har ett minne av färgen, en färg som då kallades dalablå, och kanske minns jag också tändstickorna.

Min mamma läste alltid för mig, jag älskade böcker. Men jag var otålig, kunde inte vänta på att hon hade tid. Och jag insåg att det går mycket fortare att läsa själv. När jag väl visste hur det gick till lärde jag mig snabbt.

Mitt paradnummer som 4-åring var att stava till ecklesiastikminister. Bekanta och släktingar lade huvuden på sned, oo-ade och klappade och berömde mig. 
I dag finns inte ens denna ministerpost. Den sista som hade posten var Olof Palme, 1967. Året efter bytte ministerstolen namn och Palme fortsatte som utbildningsminister.