In i dimman

Jag har varit på litterär afton minsann. Och vi läste poesi!
Ovant för en som är uppfödd på deckare och i princip aldrig bytt ut den kosten utan bara blandat upp med tjocka romaner.
Men jag fick möta nya människor, upptäcka ett par för mig obekanta författare, klappa siameskatter, och kände mig allmänt upplyft och lite god-mat-och-vin-rusig.

Åhörare på poesikväll. Foto: Lena Olsson

Och jag förstod att min ringa förståelse för poesi inte var riktigt så ringa som jag trodde. Min dimmiga uppfattning dög utmärkt.
Vännen med den fina bloggen Stänk och flikar hade lånat mig bland annat Emily Dickinson i Ann-Marie Vindes översättning.
Dickinsonvolymen, Min flod flyter mot dig, är precis sådan läsning jag tycker om; även om jag inte är kunnig märker jag att detta är en känslig översättning, här finns originaltexten att jämföra med, förklaringar och tips på vidareläsning. En bok man vill ha i hyllan och läsa om och om.
Så jag fastnade för ett par dikter ur den och hittade i bakhuvudet en kortis av Märta Tikkanen och var på det hela taget väl förberedd och tyckte om det jag läste och det andra läste.

Fortfarande surrig av detta gick jag idag på Stadsbibliotekets årliga poesidag och fick höra Kristoffer Leandoer, Kristofer Folkhammar, Nina Hemmingsson, Jila Mossaed och Matilda Södergran.
Matilda Södergran, finlandssvensk poet som bor i Sverige, läste ur sin senaste bok Maror (ett sätt åt dig). Jag lånade hem boken från biblioteket direkt trots att - eller för att - texten kändes så stark att den nästan skrämde mig.

Kanske deckarnas kolhydratstinna kost och de fiberrika romanerna kan behöva växlas med den smalare förmodligen mer näringsriktiga poesin.
Om inte annat är det mer språk, andra ord, och texter som man måste ta som de är.