Invandrare, nötter, tjuvar, stenålder. Och rödhåriga, m m.

Jag tycker rotvälska är ett underbart ord – obegripligt språk, helt enkelt.
Det används ju sällan i dag. Men om vi haft ordet belagt sedan 1725 så vore det väl sjutton också om vi inte kunde behålla det. (Enligt Svensk etymologisk ordbok [Svetym] var rotvälska 1755 "betecknat som ett språk för spetsbovar".)

Svenska akademins ordbok, SAOB, förklarar:
"ROTVÄLSK rω³t~väl²sk, adj.
[jfr d. rotvælsk; av t. rotwelsch, av mht. rotwelsch, rotwalsch; förleden sannol. av tysk rotvälska rot, tiggare, möjl. av mht. rot, röd, rödhårig, opålitlig (se RÖD); senare leden är welsch (se VÄLSK)]" 

Ur Svensk etymologisk ordbok, 1922

På svenska säger vi rotvälska om obegripligt språk, medan – enligt Svensk etymologisk ordbok (1922) – det i danskan och tyskan betyder tjuvspråk.
Tjuvspråk? Finns nog knappast i dag.

Välsk finns inte i SAOB, för de har från slutet av 1800-talet fram till nu inte kommit längre än till ordet "tyna".
Men det betyder helt enkelt utländsk.
Trots att ordet har fornnordiska rötter, och trots att vi har så många invandrare från alla möjliga håll, är det ordet nog än mer oanvänt idag.

Svetym: "i skiftande betyd.: utländsk, romansk, keltisk;  avledn. av germ. *walha-, kelt m. m."

Här får man veta saker som att samma val- finns i valnöt och valloner. Samt förstås i Wales - jajamen. Och det mest kittlande av alla fakta handlar inte alls om ordet, utan är som man i dag säger "off topic" eller utanför ämnet:

"Den välska bönan el. bondbönan är känd redan från neolitisk tid från Italien, Spanien o. Ungern."

Neolitisk tid - yngre stenåldern! Så vad den hette då lär vi aldrig få veta.

På spår igen. Själv använder jag uttrycket "välska vanor" ibland, bara för att det känns fint. Uppsnappat i någon äldre roman, skulle jag tro. Jag vill gärna ha välska vanor, hellre det än svenska ovanor.

Vem har nu inte grubblat på spetsbovar? Jag kan inte sova innan jag får reda på vad det är.
Jodå, Svetym ger besked: "Spetsbov, Möller 1755 - da. spidsbub, från ty. spitz-bübe, o. 1600 om maroderande o. bedrägliga landsknektar, alltså till bübe i betyd. ’knekt’ (se bov)".
På schweizertyska, schwyzerdütsch, finns det fina ordet buebli som betyder pojke. Inte alls en liten bov, och inte en knekt, även om roten är densamma.
Jisses så jag nördar till mig ibland. Så går det när man bara är en vanlig nyfiken människa.