Hur språket utvecklas av sms och chattspråk är ett kärt ämne.
På engelska kallas sms:ande texting, och att sms:a heter alltså "to text". Jag använder gärna termen "textspråk" för sms- och chattspråk. Det handlar både om emotikoner, s k smileys, och förkortningar.
Ulrik Petersson i Skånskan hade häromdagen en klok krönika om det han kallar "textuella grymtningar". Han analyserar den spännande språkutvecklingen, och konstaterar: "Den mobila kommunikationsgenren formar en ny avart till det svenska språket som säker kommer sysselsätta många framtida lingvister". (Just avart är kanske inte det ord jag själv hade valt, variant känns bättre i min mun. Annars håller jag med.)
Men textmeddelanden kommer också att påverka världsspråkens öde, skriver Ulrik Petersson och tipsar om en intressant artikel i New York Times.
Där beskrivs hur mer eller mindre utdöende språk får nytt liv i skriftlig form, och nya språk dyker upp – via mobiltelefoner. Att texta är billigare än att ringa i fattiga länder, och ett gott skäl att lära sig läsa.
Ett nygammalt språk är N'Ko, med ett eget alfabet. Det skapades 1949 som gemensamt skriftspråk för språkgruppen Mande, språk som talas av 35 miljoner människor i Västafrika. N'Ko visade sig passa utmärkt som textspråk och används nu på smartphones och surfplattor.
Men i Afrika är smartphones inte det vanligaste. Och med analoga tangentbord hjälper det inte med duktiga apputvecklare. Det gäller att övertyga mobiltelefontillverkare om att komma med nya tangentbord - eller att tillverka billigare smartphones.
Kanske det som förr kallades ASCII-art - de där figurerna man kunde skapa av bokstäver till och med på skrivmaskinens tid - får en renässans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar