Ibland har jag svårt att begripa vad Fredrik Reinfeldt säger. Han krånglar till det.
Det tycker även språkexperter, enligt Svt:s Rapport.
Inslaget i text här.
Men ibland tror jag att innehållet i det han säger kanske inte heller är så glasklart. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, heter det ju.
Frågan är väl om språkbruket är exempel på politikerspråk eller moderatspråk.
När jag funderar över detta kommer jag direkt att tänka på en annan moderatpolitiker, Carl Bildt. För en massa år sedan gav han ju ut boken "Hallänning, svensk, europé".
Väninnan kommenterade: "Sådär skrev jag när jag var barn – Anna Johansson, Göteborg, Sverige, Skandinavien, Europa, världen, universum".
Jag känner folk som menar att Carl Bildts ordmassor betyder att han är intelligent och statsmannaaktig. Fredrik Reinfeldt verkar ha gått i samma retorikskola, och kanske folk uppfattar också honom som intelligent.
Men inte sjutton handlar intelligens om att krångla till det man säger. Visst är det helt okej om makthavare använder "svåra ord", för de är också våra ord. Men knepiga ord och uttryck ska förklaras. De som använder dem ska vara medvetna om att alla ord inte är allmängods.
Reinfeldtexempel från Rapport:
"med mindre än att reformeringen fungerar och kommer på plats i de mest utsatta länderna så kommer annat inte att förslå"
Även om det är kul och nyttigt att slå upp i ordböcker och uppslagsverk ska det inte vara nödvändigt. (
SAOL på nätet)
Eller som samma väninna brukar säga: "Om nån använder svåra ord i onödan och lite hipp som happ – då tror jag ofta att de suttit på kåken. Där brukar folk ha tid att plugga ordböcker, men de får aldrig orden insatta i några sammanhang."
Nej, jag tror verkligen inte att dessa eller andra svårbegripliga politiker suttit på kåken. Jo, jag tror absolut att politikerna är intelligenta och belästa, annars hade de aldrig nått så långt.
Men intelligent betyder inte smart. Hur smart är det att fjärma sig från "vanligt folk"? Handlar det om blå dunster?
Här är förresten en favorittext från Aftonbladet kultur.
Blå dunster,
Ann Charlott Altstadt om Moderaternas förvandling från skattehatare till välfärdskramare.
Den handlar bland annat om hur Moderaterna bytte uttryckssätt, från "ideologiskt raseri" till "slimmad reklamtext". Rekommenderas till alla som vill ha en klartänkt (och begriplig) sammanfattning av hur Moderaterna tog över Socialdemokraternas språkbruk, och förvanskade det. Tiden när "utanförskap" dök upp som term.
Säger nån "utanförskap" trevar jag efter champagnesabeln.
Förresten var det en socialdemokrat, Carl Lidbom, som lärde hela svenska folket hur man sabrerar en champagneflaska, i tv. Jag har inte lyckats finna årtalet eller vad programmet hette, men jag minns att jag såg det... Enn Kokk om Carl Lidbom.
Rubriken "skåda givet att i munnen" är en ordlek. En mix mellan Reinfeldts uttryck "givet att" som betyder ungefär "under förutsättning att" – och det fina talesättet "Skåda inte given häst i munnen" . Alltså: man kan se en hästs ålder på dess tänder, får du den gratis ska du inte kolla för noga. Om något verkar för bra för att vara sant så är det det. Tänk på det vid valurnorna hörni. There's no such thing as a free lunch. (Absolut inte champagnelunch.)
PS:
