Du har nåt mellan tänderna...

Konstigt det där, att det ska vara så svårt att rätta någon som använder ord fel.
Om en vän har spenat mellan tänderna eller en fläck på näsan kan man utan vidare påpeka det. Men när vännen skriver de i stället för dem – och tvärtom, upprepade gånger – på facebook, så drar man sig för att säga eller skriva något.
I talat språk hörs inte sånt som de/dem-fel, men visst händer det att någon använder ord alldeles galet. Ofta gäller det "fina ord". Då brukar jag diskret smyga in rätt ord när jag svarar.
Och gärna le eller skratta lite, som om jag förstod att det var ett skämt. Allt för att rädda ansiktet på den som missade. Löjligt, jag vet, men så gör jag.

Bild från Wikimedia

"Den där låga bodonitonen" sa nån en gång när vi pratade om ett musikstycke. Jag log och sa "Ja, borduntoner kan vara jobbiga".
Ordet hen sökte är bordun, en oftast låg ihållande ton som liksom ligger i botten och mal, i till exempel medeltida musik.
Bodoni är däremot ett typsnitt skapat 1798 av typografen Giambattista Bodoni. Ett snyggt typsnitt som länge användes i tidningsrubriker.
Bokstäverna har serifer, de små tvärstrecken som avslutar staplarna, och typsnittet räknas till gruppen antikvor.
Ordet antikva kommer förstås av latinets antiquus, gammal. Det är upprättstående bokstäver som efterliknar den latinska stilen, som i antikens Rom. Men där och då handlade det bara om versaler – stora bokstäver alltså.

I dag anses man skrika om man skriver med versaler i chattar och forum. 
I antikens Rom fanns inget val. 
Forum är ju också latin och betyder torg. Det mest berömda, Forum Romanum, kan man besöka och se flera monument med latinska inskriptioner. 
Det är klart att en kejsare som lät uppföra en triumfbåge ville ha en text som för alltid vittnade om hans framgångar. I versaler. Om det hade funnits gemener, små bokstäver, hade de varit hopplösa att hugga in i sten, och rätt svåra att läsa.

Allt går så lätt nuförtiden

Jag tänker ibland att kunskap numera är ett par tangenttryck borta. I alla fall grundkunskap om saker och ting.
Men missuppfattningar och felläsningar är lika nära. Och någon djupare kunskap får man inte genom att räkna träffar i sökmotorer.
En bekant på facebook la ut en länk till ett anförande av tämligen stolliga Nigel Farage, engelsman som sitter i EU-parlamentet för det lilla partiet UK IP / mellanslaget för att inte generera sökträffar i onödan/. Farage är omtyckt i kretsar som svenska sd.  Hans parti har samarbetat med L ega Nord i EU-parlamentet. Farage tyckte att det var skandal att Berlusconi avsattes. O s v.  En populist, med andra ord.
Jo, jag tycker att det är nyttigt med EU-skeptiker. Och mannen är färgstark och alls inte slätstruken, man kan se ett underhållningsvärde i hans haranger.
Han har talets gåva. Men vad säger mänschan?
Problemet med att vara EU-motståndare är sällskapet.

Men när facebookbekanten la ut länken till Farages anförande dök det upp flera positiva kommentarer. Han kallades t o m hjälte. Så – en duktig retoriker kan få med sig folk oavsett vad hen säger. Märkligt.
När folk säger "det behövs någon som rör om i grytan" – då ska man slå på sin ultrahögerradar.
När en politiker samlar billiga poänger genom populism – då ska man idka politiskt friluftsliv. Vädra, andas djupt och säg högt vad du tycker.
Och när folk reflexmässigt trycker "gillar" på facebook – då undrar jag om de inte först borde orka med några tangenttryck till. Eller de kunde helt enkelt bilda sig med hjälp av böcker och tidningar och vettiga diskussioner.
Tycker jag. Ord är luriga kamrater.

Dagens doft

- eller kanske morgondagens, jag får se - i alla fall, akaciorna blommar i ett av växthusen i Botaniska Trädgården i Göteborg. Det fick jag veta för att jag är med i Botans vängrupp på Facebook. Säg sen att sociala medier inte är nyttiga!
Akacior doftar underbart.  Bild från Botan. Alla vill väl inte in på Facebook har jag förstått.
Göteborgare: Växthusen stänger klockan 16.
Botaniskas hemsida hittar du här: http://www.gotbot.se/Kultur_Default.aspx?id=54674