Mina franska nerver!

Satt på Servicekontoret, en inrättning där man kan få råd av myndigheter som i mitt fall Skatteverket.
Det är en bra inrättning men det betyder att den är populär och ibland får man köa ett bra tag.

Fick syn på den här skylten med termen "digital signage", och började förstås fundera över "signage". Och dess genus.
I mitt huvud betyder inlånade ord som slutar på -age att det är franska. Men genus kan vara lite vilket som verkar det.
Huvudet jagade jämförelser.
Det heter ju ETT collage men EN passage, funderade jag och så fastnade jag där en stund i förbryllelse. Båda är maskulina på franska.
Här står det "digital signage" men min känsla ville ha det till ETT digitalT signage och fråga mig inte varför. Jag trodde att det betydde ett digitalt sätt att signera. Till skillnad från en handskriven signatur, då.
Ännu längre ut på tankeisen hann jag: Om hela termen vore fransk, då kunde man tycka att det skulle heta "signage digitale". Inte för att jag är bra på franska men nån regel har jag väl snappat upp.

Sen snurrade tankarna vidare i jakt på fler franska -age-ord – passerade bland annat courtage, bagage och blamage – tills det plötsligt gick upp ett ljus.
Det är självfallet engelska och ska läsas sajnidch ungefär. Och har att göra med skyltar, inte med signaturer.
Så gammal är jag alltså. Tänker franskt alldeles i onödan. Fast jag inte ens är bra på franska.
Sen blev det min tur.
Sen gick jag hem och tänkte på falska vänner! De där orden som får en att tro att man vet vad de betyder. Som jag skrivit om förr, här:  Kort vår, falska vänner...

Kort vår, falska vänner – och sommar!

Våren hann knappast börja förrän det blev sommar.
Jag som just börjat fundera på varför våren har så helt olika namn på olika språk –  spring (eng), Frühling (ty), printemps (fr), primavera (it). Men det får vara. Nu går jag över till sommaren direkt, inget att vela om.

Sommar – summer, Sommer, été och på italienska: estate.
En så kallad falsk vän, det där italienska ordet, i alla fall för mig. Ett ord som känns igen, men har en helt annan betydelse i det främmande språket. Alla engelsktalande fnissar till exempel åt svenskans "fart", inte det minsta släkt med engelskans "fart" som betyder "fis". En typisk falsk vän.

Men åter till italienskans luring: "Un' Estate Italiana" sjöng Edoardo Bennato och Gianna Nannini när fotbolls-VM gick i Italien 1990. Då lärde vi oss att det betydde "en italiensk sommar". Om vi inte redan visste. Jag hade lärt det den hårda vägen, jag.
Länk till texten här.

Jag kan engelska och franska men inte italienska. Jo, jag har snappat upp lite lite grann, och en del begriper jag via latinet (som jag minns förvånansvärt mycket av trots att det var många år sen jag gick på gymnasiet) men...


Nu förflyttar jag mig till 80-talet, långt före den där fotbollssommaren.
Min sambo var från Schweiz och talade tyska, franska, en liten smula italienska, perfekt svenska och nästintill perfekt engelska – en språkbegåvning med andra ord. Vi hade stött på ett kringliftande kompispar. En tysk tjej, Maria, som också talade engelska, franska och italienska, en italiensk kille, Tommy, som talade – italienska. De bodde hos oss några veckor, och vi hade kul hela tiden. Det enda lilla problemet var att Maria fick översätta det mesta.
Nå, de åkte hem.
Och så kom ett vykort från Tommy på Bari, naturligtvis på italienska. Detta var långt före internets tid, och vi var för lata att gå till biblioteket och slå upp i italienska ordböcker. Så vi gissade. Sen tog jag med kortet till jobbet, och fick hjälp av en italienskättad arbetskamrat.
Vi hade gissat hyfsat rätt, utom på en punkt – det där om att Tommy köpt en gård. Det stod nämligen något om estate, som på engelska ju betyder egendom.
Än i dag skäms jag för att jag inte kopplade samman italienskas estate med franskans été. Men min ytterst språkbegåvade sambo gjorde det inte heller.
Och hon hade ändå skrivit uppsats om falska vänner (fast i tyskan) när hon läste språkvetenskap.
Här en länk till en lista över falska vänner i engelskan.  Det finns säkert en italiensk lista nånstans, men för mig räcker det med sommar / estate. Basta!
Förresten: engelskans "friend" är också en falsk vän. Det påminner om – och har samma ursprung som – vårt ord "frände" (som väl ingen använder idag) som ju betyder släkting, inte vän.