"Vi tänker inte stryka i Krig och fred för att någon inte läste ut den."

"The thing about a book is that it can be eccentric, it can be the length it needs to be, and that is something the reader shouldn't have anything to do with," says Jonathan Galassi, president and publisher of Farrar, Straus & Giroux. "We're not going to shorten 'War and Peace' because someone didn't finish it."

I en intressant artikel i Wall Street Journal får vi veta hur e-bokutgivarna analyserar vårt läsande – och hur en del förlag ser det som ett bra verktyg. Andra, som i citatet ovan, tycker att böcker är böcker och det räcker så bra med det. Utan analyser och länkar och bonusupplevelser och kringmateriel och extra räksallad eller andra tillbehör.
Läsplattor kan verka praktiska, men vill vi att någon annan ska tjuvkika? Veta att vi strök under just det stycket, att vi inte kom längre än till sidan 42 i just den boken, eller hoppade till slutkapitlet för att få veta vem som var boven i deckaren? Jag vill inte vara med om det. Så trots att jag gillar ny teknik kommer jag att fortsätta läsa pappersböcker.

WSJ/Your E-Book Is Reading You – läs!

Det jag inte vill är det ska dyka upp förklaringar, länkar, kommentarer från andra, tips om och reklam för andra böcker... allt det där som ofta kallas socialt, för att det inte lämnar oss i fred. Irritationsmoment för mig, men kanske inte för andra.
Om just detta fenomen, ett "socialt läsande" och den nya litteraturmarknaden, förs en debatt i Upsala Nya Tidning: http://www.unt.se/kultur/tillsammans-ar-vi-lasare-2015017.aspx

"Sammantaget är intrycket att social läsning kan ge ett ökat engagemang för bokläsande i allmänhet och litterär kultur i synnerhet: läsförståelsen fördjupas och intresset för ett visst författarskap intensifieras." skrev Alexandra Borg.

Och motrepliker kom, http://www.unt.se/kultur/kulturdebatt/for-vems-skull-ar-e-boken-social-2037524.aspx

"Varje beteende som nätföretagen tjänar pengar på kallas socialt och generöst; allt de inte kan tjäna pengar på är däremot elitistiskt, själviskt och föråldrat. Som att sätta sig ensam med en icke-uppkopplad bok." skrev Håkan Lindgren.

Men kan läsande vara en social upplevelse? Inte för mig. Eller kanske?
Jag har inget alls emot att vara social i levande livet, eller på facebook eller andra fora, men när jag läser en bok vill jag göra just det. Dyka ner, simma runt, smaka, förtrollas och förfäras, gråta och skratta. För mig själv.
Efteråt kan jag diskutera den med mina vänner. Och har jag särskilt stort behov att diskutera under läsningens gång kan jag gå med i en läsecirkel, eller kontakta en kompis som kanske läst samma bok.
Nu har jag inte någon läsplatta, men en smartphone där jag läst e-böcker, mest klassiker och mest från Worldreader.

Worldreader är ett utomordentligt sympatiskt initiativ för att sprida barn- och ungdomslitteratur ut till ställen utan bibliotek, via mobiltelefon (jag har skrivit förut om biNu, som gör en vanlig mobiltelefon smart, där finns det!) eller läsplatta.
På så vis kan en läshungrig tio-tretttonåring på landsbygden i Västsahara, Pakistan eller Peru kasta sig över  Huckleberry Finn och Svindlande höjder precis som jag gjorde i den åldern (jag hade ju biblioteket!).
Jag har svårt att tro att det lönar sig att ösa reklam över de barnen, jag har svårt att tro att just de är en del av det Alexandra Borg kallar förlagsbranschens "nya svarta".
Men jag vet att de utbyter lästips i e-världen – och förmodligen även mun-till-mun.

författarinnans afton

Valborgsmässoafton. Festa och sjunga, eller läsa en bok? 

Innan ni går in i dimman: Helgonet Wealdburg (gammalengelska) Walpurga (tyska) eller Valborg levde på 700-talet, och var välutbildad på ett nunnekloster i England. Hon var ute och missionerade i Frankernas rike, nu en del av Tyskland, med sina bröder. 
Hon talade och skrev flera språk – och nedtecknade brorsan Willibalds reseminnen från Palestina.  

Så hon anses ha varit den första kvinnliga författaren i England och Tyskland. Det kan man ju fira med en bra bok (ahum, om man inte ska grilla och kolka vin)!   

För min del är latinet lite rostigt, och religion intresserar mig föga. Vilken annan bok som helst får duga, bara det är en kvinna som skrivit den.

Jag hinner ett par kapitel på nån deckare innan det är dags att ge sig ut i grilloset. Eller dimman.
******

Valborg blev abbedissa i klostret Hedenheim 751, och dog där  779 ungefär 70 år gammal. Helgonförklaringen beror inte på något martyrskap utan på diverse mirakel. Att hon firas just vid den här tiden beror på att hon helgonförklarades 1 maj 870 (osäkert årtal, men datumet är säkert). Alltså är den 29:e Valborgsmässoafton. 
Att Walpurgisnatten förknippas med att driva bort häxor är något kyrkan hittade på. Det hade ändå vårfirats med eldar och annat hedniskt festande vid denna tid på året – det var bara att inordna hallaballoet i kristendomen. Ungefär som med jul.

 

Korra Karenina eller gå till bibblan?

Vi har alla varit med om det.
En ställer fram en kopp te, kryper ner i soffhörnet med en nyköpt bok, slår förväntansfull upp första sidan – och så blir det sirap i läsningen. Något är fel. Korrekturfel,  klumpigt språk, översättningsmissar. Oftast tar jag mig igenom ändå, det kryper i kroppen och jag får mardrömmar om jag lägger ifrån mig en outläst bok.
Men inte hade jag ens tänkt tanken att reklamera boken! Tydligen finns andra som funderar på att göra just det. Råd & Rön reder ut begreppen: När språket inte flyter

Kanske ett bra sätt att få fason på de översvämmande bokhyllorna? För nästan alla böcker i dag är behäftade med åtminstone några fel. Läs, notera felen, skicka tillbaka och få pengarna i retur...

Tja, det verkar aningen enklare att låna på biblioteket, eller hur? En slipper porto åtminstone, och kan träffa trevliga bibliotekarier som kommer med goda råd och nya tips och skojiga idéer. Och så kommer man ut med böcker man inte visste fanns.

Här en pytteblogg som jag följer: Kortedala och Gamlestadens biblioteksblogg.


Helt enkelt för att Gamlestadens bibliotek, i Medborgarhuset, var mitt första bibliotek i barndomen. Fortfarande ett fint bibliotek med stämning, i vackra lokaler om man nu gillar vältänkt sextiotalsarkitektur. Och till systerbiblioteket i Kortedala brukar jag åka på quiz.

Bonus är att bloggen är rolig!
Särskilt när bibliotekarierna AnnaJ och Karin förklarar världen och ursprunget och mysterierna vi alla grubblar över.
Det finns en hel serie med mer eller mindre vettiga klipp, rekommenderas!

Boktips

Uppåkrakakor må vara ett fjuttigt exempel, men de idéer som får folk att bryta ut i oförblommerad främlingsfientlighet kan leda till fruktansvärda övergrepp. En reportagebok som jag tror behöver läsas:
Magnus Linton: De hatade – om radikalhögerns måltavlor.
Boken, som kommit ut på Atlas förlag, är en genomgång av högerextremismens framfart i Europa. Exempel tas från Ungern, Holland, och vårt grannland Norge.

Recenseras här av Jenny Aschenbrenner:
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article14279480.ab