Paint it beige

Men nu är jag ju där igen, fastnar i färgord.
Såg beige kvinnor i beige tygsjok i tv-reklam för likör, och en stund senare beige kvinnor i beige tygsjok i tv-reklam för foundation, och noterade detta på facebook med en allmän undran om när nummer tre ska dyka upp, och vad det skulle bli.  Gissningarna sipprade in. Vi får väl se.
Det är ju alltid tre – tre prinsar i sagan, tre goda ting, tre önskningar uppfylls av andar i flaskor. Klart det ska finnas tre exempel på konstiga reklamtrender. 
(Nån mer som minns de datoranimerade blå fjärilarna? Reklam för margarin, bilar och, om jag rätt minns, pensionsbolag. Då tänkte jag att nån gjort en lyckad säljkampanj - som när man ser tre giftgröna hus i en by och fattar att en kringresande nasare reat ut lagret just där).

I väntan på tredje beiget funderar jag på ordet.
Visst är beige ett konstigt ord. Det väcker känslor, används ju till och med som en term för tråkig och färglös. Det är svårt att uttala (beeche eller bäsj? Båda duger). Och omvittnat svårt att böja.

Saxar från Språkrådets frågelåda, denna härliga plats i tillvaron:

Beige och orange: orange, orangea eller oranga kläder?

Orden orange och beige passar dåligt in i det svenska stavningssystemet. Man bör därför låta dem vara oböjda: ett orange kuvert, flera orange kuvert. Även om det i det talade språket förekommer en form som slutar på -a, är det inte nödvändigt att ha motsvarande form i skrift. Vi har ju även andra adjektiv (en del av dem färgbeteckningar) som inte böjs i a-form, t.ex. bra och lila, eller i varje fall inte har obligatorisk a-böjning, t.ex. den blå (blåa) bilen, grå bilar. Vill man absolut böja orden så är orangea och beigea bättre än oranga och beiga. Detta framgår också av Svenska Akademiens ordlista.

Historiken då?
Ja, i svenskan har vi haft ordet sedan 1815 i betydelsen ofärgat ulltyg, och om färgen har det använts sedan 1895.
Om etymologin hittade jag ett uttömmande avsnitt på engelska Wiktionary, det verkar vara skrivet av någon med koll:
Beige, etymology in English
Snabbt för den som inte vill klicka på länken; Närmast från franskan och gammalfranskans bege, färgen på ofärgad ull eller bomull. Men rötterna ligger djupt ner - ordet följs här genom vulgärlatin (inte vulgärt i den betydelse vi kanske lägger in idag, men det som folket talade), senlatin, gammalgrekiska och hela vägen bort till semitiska med jämförelser till hebreiska/arameiska.

Så vi kan väl förmoda att Jesus var klädd i beige. Och då blev det genast skojigare eller hur?
Egentligen är beige ett tecken på äkthet och ursprunglighet. Häpp.
Det är väl så reklamfolket tänker.