Surfin' safari

Men så många som hittat denna anspråkslösa hobbyblogg plötsligt då. För att jag skrev lite om prinsessans fnittrande, förstås. Jag skrev för att också fnitter tillhör språket, och för att någon menade att fnittrande är ett sätt för kvinnor att visa eller låtsas undergivenhet. Intressant diskussion tyckte jag, fast det nog knappast berör just prinsessan Madeleine.
Men nu har jag insett att detta fnitter parodieras och diskuteras och engagerar så till den milda grad.
Fattar inte ett smack.
Tihi punkt se registrerades omedelbart, vet inte av vem, men ändå.
På stora blogspot.se finns en blogg som heter tihi. Den är på kroatiska, har inte uppdaterats sen 2004, och det jag lät google översätta handlade om nån film – saxar: "Bevis på att foto var färska, inte från en film, de är iögonfallande hårnålar på en kvinnas sinne".
Ti-hi. Det var kul.
Undrar om inte kungahuset borde registrera det som varumärke, annars vet man inte vad som kan dyka upp med denna etikett. Ti-hi-kuddar, ti-hi-tröjor, ti-hi-kaféer eller rentav ti-hi-massage som en variant på thai-massage?

Surfin' safari är en låt som sjöngs av Beach Boys. Då handlade det inte om att surfa på nätet utan på havsvågor. Bli glad, lyssna:

Den fnissande prinsessan

Läser du ti-hi överallt nu? Kunde tro det.

Förlovning / Engagement from Kungahuset on Vimeo.


Det finns så mycket som ingår i språket. Småord, tonfall, harklingar, mm-ande och hm-ande, huvudet-på-sned, armarna-i-kors, fnitter.
Birgitta Stenberg, denna duktiga författare, slog kanske huvudet på spiken när hon skrev om tillkännagivandet av prinsessan Madeleines förlovning, och det lilla ti-hi på slutet. Hon menar att många kvinnor markerar underordnande och tjejighet just genom att fnittra lite, och retade sig på Madeleines ti-hi. Även om jag knappast tror att hon har rätt vad gäller prinsessan – jag tror att Madeleine är en tjej med skinn på näsan – så finns det nog många kvinnor som automatiskt fnittrar för att verka yngre, sötare och mer ofarliga.

"Du kommer inte tro dina öron om du börjar lyssna efter de där orden, uppmärksamt. Snart inser du att kvinnor hela tiden, i alla möjliga sammanhang, fnissar, gör sig positiva, gör allt för att behaga." skriver Stenberg.

Läs debattartikeln! Maddes ti-hi 

Vet ni inte vem Birgitta Stenberg är, leta reda på Alla vilda - en dokumentär om Birgitta Stenberg. Tyvärr är dokumentären inte tillgänglig på Svtplay längre.

Själv har jag en gång i tiden gått en kortkurs i röstbefrielse. Vet inte om det begreppet ens finns nu, men namnet säger allt.
Sångerskan Frankie Armstrong lärde mig att använda rösten och magstödet så till den milda grad att jag skrämt iväg tjuvar med ett enkelt "Hördu, vad håller du på med". Och en gång på en fotbollsmatch hoppade mina två manliga bänkgrannar högt när jag jublade över ett mål. De ville inte gå med mig på fotboll fler gånger.
Visst kan jag också fnissa och fnittra. Men inte för att behaga, inte för att förminska eller föryngra mig.

Apropå de andra delarna i våra språk –  jag såg en dokumentär i Svt:s Vetenskapens värld häromdagen. Om ett mycket spännande språk!
En forskare, Daniel Everett, har studerat det språk som talas av det lilla parahã-folket i Amazonas djungler. Han kom till dem som missionär – men det slutade med att de omvände honom till ateism, vilket för övrigt splittrade hans familj. Och han utforskade deras sätt att kommunicera, lärde sig deras språk.

Parahã kan både talas, nynnas och visslas. Språket talas bara i presens och saknar rekursion, det vill säga det att bilda strängar av ord, bisatser,  som kan utvecklas i princip hur långt som helst. ("Om du inte begriper rekursion, läs den här meningen igen" är ett skojigt skämt om fenomenet.)
Det Daniel Everett kommit fram till har retat upp språkgurun Noam Chomsky, bara en så'n sak! Rekursion är liksom grundbulten för alla språk, menar Chomsky. Ja, debattens vågor svallar högt i de  akademiska gölarna. Jag bryr mig inte, aldrig att amatören jag tar ställning i så svåra frågor. Men skojigt är det att begrunda.
Nu funderar jag på att skaffa mig Daniel Everetts bok: "Don't sleep, there are snakes". Finns på Amazon, t ex: http://www.amazon.com/Dont-Sleep-There-Are-Snakes/dp/0307386120 
Jag tror att både män och kvinnor av paranhã-folket fnittrade lite i dokumentären, förresten.

Att logga livet?

Läste om en ny pryl som är på gång. Memoto.
En liten kamera som man sätter fast i kläderna och som tar bilder automatiskt, två i minuten, och geotaggar dem.  Ett fotografiskt minne helt enkelt.
Det finns inga knappar. Vill du dölja något från dokumenteringen får du helt enkelt hålla för kameran eller lägga den i fickan.
Sen kan du få se ditt liv i bilder genom att ladda upp hela klabbet till din dator.
Vill ha.
http://memoto.com/

Vad gör en pryl i en ordblogg?
Tillverkarna kallar det lifelogging. Ja, ordet kanske låter dumt – men reklamslogans vet ni, reklamare tänker sådär. Och hur ska det annars beskrivas kort och snärtigt?
Mitt huvud har surrat av svenska ord sen jag läste om prylen.
"Jag livsloggar". "Den loggar min härvaro". "Den gör min dagsdoku". "Min bildbevisare".
Asch, jag ger upp. Det är inte nåt fel på engelska.

Nu låter ju detta som en partypryl, det finns säkert de som vill ha bevis på att de verkligen hade roligt på en fest även om minnet har luckor dan efter... Och säkert har somliga behov av ett evigt dagboksförande, det kan man se på deras flitiga mobilknäppande. Att den geotaggar lär betyda  att man kan hitta tillbaka till smultronställen, bara en sån sak.

Men jag kan också tänka mig att den kan användas som stöd för dem med kognitiva problem och/eller minnesstörningar. Det är bra att kunna backa och kolla vad man gjort.
Som för min bekant som går i sömnen och flyttar på saker i sitt hem – han skulle behöva en Memoto så han enkelt kan hitta grejerna igen.
Ett litet problem med mojängen kan bli att den sätts fast med ett clip på kläderna, sånt ger alltid fula linningar och risken är ju att man lägger undan och glömmer den när man byter kläder. Och hur gör man på badstranden? Men det går kanske att hitta på ett annat sätt som inte gör kläderna fula, nån halsbandsvariant. Det löser sig.

Gänget bakom Memoto sitter  i Linköping, denna kreativa stad.

Kameran ska finnas att köpa i februari 2013. Att den ska kosta 199 dollar står på hemsidan. Dock hittar jag inget om priset för deras molntjänst för att lagra alla dessa bilder.