Pryd och prudentlig, en prydnad i hemmet.

Pryd blev jag kallad häromdagen när jag inte skrattade åt ett sexistiskt skämt. And proud of it, svarade jag.
Samma rot till båda orden, så för mig var det lite lustigt.
Mannen med det dåliga skämtet visste inte men log osäkert så som man gör om man misstänker att någon driver med en.
I botten: latinets prodesse, att vara till sin fördel.
Läste på, och till engelskan kom proud tydligen en gång i tiden från gammalfranskan där det betydde modig - men då normandiska riddare kallade sig stolta tyckte nog engelsmännen att de var lite stöddiga. Så på engelska kan proud också innebära något förmätet, att tycka sig vara nåt.
Och här tror folk att Jantelagen är ett nordiskt påfund... Somliga tror t o m att uttrycket är svenskt! Men vi vet ju att Jante var en fiktiv stad, den danske författaren Aksel Sandemoses öknamn på sin hemstad, och boken - "En flykting korsar sitt spår" - skrevs när han gått i landsflykt i Norge.
I fiktiva Jante var folk både stöddiga och pryda.