Visar inlägg med etikett färger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett färger. Visa alla inlägg

fredag 19 oktober 2012

Paint it beige

Men nu är jag ju där igen, fastnar i färgord.
Såg beige kvinnor i beige tygsjok i tv-reklam för likör, och en stund senare beige kvinnor i beige tygsjok i tv-reklam för foundation, och noterade detta på facebook med en allmän undran om när nummer tre ska dyka upp, och vad det skulle bli.  Gissningarna sipprade in. Vi får väl se.
Det är ju alltid tre – tre prinsar i sagan, tre goda ting, tre önskningar uppfylls av andar i flaskor. Klart det ska finnas tre exempel på konstiga reklamtrender. 
(Nån mer som minns de datoranimerade blå fjärilarna? Reklam för margarin, bilar och, om jag rätt minns, pensionsbolag. Då tänkte jag att nån gjort en lyckad säljkampanj - som när man ser tre giftgröna hus i en by och fattar att en kringresande nasare reat ut lagret just där).

I väntan på tredje beiget funderar jag på ordet.
Visst är beige ett konstigt ord. Det väcker känslor, används ju till och med som en term för tråkig och färglös. Det är svårt att uttala (beeche eller bäsj? Båda duger). Och omvittnat svårt att böja.

Saxar från Språkrådets frågelåda, denna härliga plats i tillvaron:
Beige och orange: orange, orangea eller oranga kläder?
Orden orange och beige passar dåligt in i det svenska stavningssystemet. Man bör därför låta dem vara oböjda: ett orange kuvert, flera orange kuvert. Även om det i det talade språket förekommer en form som slutar på -a, är det inte nödvändigt att ha motsvarande form i skrift. Vi har ju även andra adjektiv (en del av dem färgbeteckningar) som inte böjs i a-form, t.ex. bra och lila, eller i varje fall inte har obligatorisk a-böjning, t.ex. den blå (blåa) bilen, grå bilar. Vill man absolut böja orden så är orangea och beigea bättre än oranga och beiga. Detta framgår också av Svenska Akademiens ordlista.

Historiken då?
Ja, i svenskan har vi haft ordet sedan 1815 i betydelsen ofärgat ulltyg, och om färgen har det använts sedan 1895.
Om etymologin hittade jag ett uttömmande avsnitt på engelska Wiktionary, det verkar vara skrivet av någon med koll:
Beige, etymology in English
Snabbt för den som inte vill klicka på länken; Närmast från franskan och gammalfranskans bege, färgen på ofärgad ull eller bomull. Men rötterna ligger djupt ner - ordet följs här genom vulgärlatin (inte vulgärt i den betydelse vi kanske lägger in idag, men det som folket talade), senlatin, gammalgrekiska och hela vägen bort till semitiska med jämförelser till hebreiska/arameiska.

Så vi kan väl förmoda att Jesus var klädd i beige. Och då blev det genast skojigare eller hur?
Egentligen är beige ett tecken på äkthet och ursprunglighet. Häpp.
Det är väl så reklamfolket tänker.

måndag 16 april 2012

Baby blue eyes & konsten

Bilden från www.koloninorrbotten.se/
Färgfunderingarna från inlägget om Alice-blått förde mig till den lilla växten Prins Gustafs öga. En så fin blå färg!
På engelska heter den "Baby Blue Eyes".
Ja, numera finns blomman i fler färger men – han hade inte röda ögon, prinsen ifråga.
De gäller alltså prins Gustav, 1827-1852, son till Oskar I och Josefina av Leuchtenberg. Sångarprinsen kallad eftersom han höll på med musik - han skrev bland annat melodierna till "Glad såsom fågeln i morgonstunden" och Studentsången – "Sjungom studentens lyckliga dag". (Just den senare texten leder i sort sett varje vår till språkliga diskussioner om verbformen "sjungom". Det tar vi en annan gång.)


File:Untitled blue monochrome2.png
Wikimedias återgivning av Kleinblått
Nästa blå kändisfärg – Kleinblått.
Konstnären Yves Klein jobbade med i många år med blått och hittade 1958 det han tyckte var den perfekta blandningen. 1961 hade han tagit patent på färgen!
Den som läser modetidningar och modebloggar vet att Kleinblått är modernt just i vår.  Dammode, herrmode, inredning, accessoarer... överallt syns den. Även om en del inte ser ut som "äkta Kleinblått" utan som kornblått, eller helt enkelt illblått.
Det är inte första gången Kleinblått är den nya svarta, om man säger så (senast den utropades som rätt färg var i höstas).
Min mamma gillade konst, och Klein, och Kleinblått – och bar en dräkt i denna intensiva färg redan i mitten av 60-talet. Nånstans finns förhoppningsvis en lycklig Myrornakund som har kvar den.

Kleinblå och kornblå är snarlika färger. Blåkorn är ett varumärke för en trädgårdsgödselblandning, men vad är kornblå? Jo, den har sitt namn efter kornblomster som – det hörs på namnet – växer i sädesfält. Vi pratar alltså om ett annat namn på blåklint.

Alla har nog haft ett blått plagg, om inte annat ett par blåjeans. Vill du veta massor om historien bakom tygfärger, och varför blåfärgare kunde ha en egen sektion i medeltidens färgargillen? Läs här: Tygfärger på medeltid och vikingatid.
Själv fascineras jag av att få veta saker om indigo, vejde, och trampört som kan ge blå mjölk.

En gång hade jag en indigoblå bomullsjacka som jag tänkte bleka lite, färgen var verkligen för mycket för mina blaskblå ögon. Ett bad i klorin, och den såg ut att bli vit. Men när den torkade var den lika illblå. Inte vet jag något om kemi, men det lär ha handlat om betning (förberedning, fixering) och/eller kypfärgning, en teknik som används när färgämnet inte är vattenlösligt. Trolleri såg det ut som.
Ordet kyp var från början namnet på en färgkittel, sedan på upplöst indigofärg – kärlet fick ge namn åt innehållet.

lördag 14 april 2012

Alice-blå

Någon påminde om det vackra ordet krinolin, någon annan fyllde i med "blommig och blå". Jag började nynna. "I min blommiga blå krinolin".
Den svenska texten skrevs av Anita Halldén, och sången finns på soundtracket till filmen Jazzgossen 1958. Där sjöngs den av Maj Lindström, skådespelerska som gick bort 2011.

Sången dök också upp i ett tv-program 1970, ett program om gamla örhängen (nu för tiden säger man hits).

Här tolkades den av Anni-Frid Lyngstad – iklädd just en blå krinolin med en liten blomstergirlang.
Texten innehåller raden "Ibland blommor och blad/ gick jag på promenad".
Så värst mycket grönt syns då inte på videon. Men den är ganska ljuvlig ändå.





Men originalet då?
Sången heter "In My Sweet Little Alice-blue Gown" och skrevs för Broadway-musikalen "Irene" som hade premiär 18 november 1919. Musik Harry Tierny, text Joseph McCarthy.
Rollen som Irene O'Dare blev omedelbar succé för musikalartisten Edith Day (1896-1971).

Inspelningen här är gjord 1920.
I originaltexten promenerar sångerskan på stan och kråmar sig framför speglande skyltfönster, i sin vackra klänning.


Och så var det då ordet. Vad är egentligen Alice-blått? Jo, det är en blek, blek blå nyans.

Enligt en wikipediaartikel var det Theodor Roosevelts första hustru, Alice Lee Hathaway, som älskade färgen, och enligt en annan var det deras dotter Alice Roosevelt Longworth (1884-1980).
Må vara hur som helst med detta, men Alice i färgens namn är en av dessa två.
Gissar på dottern, hon verkar ha varit en en rolig sort som vägrade godta konventioner om hur kvinnor skulle bete sig.
Färgen blev modern – först via Alice Roosevelt (endera), sedan via musikalen och så via musikalfilmen Irene som kom 1940.
Hur den ser ut? Kolla här:
http://www.w3schools.com/tags/ref_color_tryit.asp?color=AliceBlue




















tisdag 3 januari 2012

Strindberg och paletten

Jag är rätt dålig på giganten Strindberg, snubblar lätt på hans kvinnosyn. Men en har ju läst Röda rummet, Svarta fanor och några till. När nu Muf:arna vill få det till att Ågust var blå, då undrar jag. 
Ett alkemistiskt experiment dömt att misslyckas. Faktiskt i klass med Strindberg. Ja, alltså med hans alkemistiska försök, inte hans författande.  
Lysande av Martin Aagård i Aftonbladet.
Och då tänkte jag att Muf:arna kanske bara läst En blå bok. Underlig sammanställning av underliga idéer.
Godbitar ur En blå bok finns här: extrapris.com 
För den som önskar läsa rubbet: Projekt Runeberg levererar som vanligt!  Här en scannad blå bok.