Om en vän har spenat mellan tänderna eller en fläck på näsan kan man utan vidare påpeka det. Men när vännen skriver de i stället för dem – och tvärtom, upprepade gånger – på facebook, så drar man sig för att säga eller skriva något.
I talat språk hörs inte sånt som de/dem-fel, men visst händer det att någon använder ord alldeles galet. Ofta gäller det "fina ord". Då brukar jag diskret smyga in rätt ord när jag svarar.
Och gärna le eller skratta lite, som om jag förstod att det var ett skämt. Allt för att rädda ansiktet på den som missade. Löjligt, jag vet, men så gör jag.
 | |
| Bild från Wikimedia |
Ordet hen sökte är bordun, en oftast låg ihållande ton som liksom ligger i botten och mal, i till exempel medeltida musik.
Bodoni är däremot ett typsnitt skapat 1798 av typografen Giambattista Bodoni. Ett snyggt typsnitt som länge användes i tidningsrubriker.
Bokstäverna har serifer, de små tvärstrecken som avslutar staplarna, och typsnittet räknas till gruppen antikvor.
Ordet antikva kommer förstås av latinets antiquus, gammal. Det är upprättstående bokstäver som efterliknar den latinska stilen, som i antikens Rom. Men där och då handlade det bara om versaler – stora bokstäver alltså.
I dag anses man skrika om man skriver med versaler i chattar och forum.
I antikens Rom fanns inget val.
Forum är ju också latin och betyder torg. Det mest berömda, Forum Romanum, kan man besöka och se flera monument med latinska inskriptioner.
Det är klart att en kejsare som lät uppföra en triumfbåge ville ha en text som för alltid vittnade om hans framgångar. I versaler. Om det hade funnits gemener, små bokstäver, hade de varit hopplösa att hugga in i sten, och rätt svåra att läsa.
