tisdag 28 augusti 2012

Förkortat och bra

En yngre bekant skrev på facebook om något missöde och avslutade FML.
Jag funderade och gissade och klurade en bra stund.
Kom fram till att det borde betyda "fuck my life". Slog upp, hade rätt.
Pust, under en halvtimme kände jag mig helt ur fas med språkutvecklingen.
Förkortningen FML har tydligen funnits länge. Men den är inte så gammal som jag.
Nu ska jag använda den! Jag har gott om passande tillfällen.

söndag 26 augusti 2012

Om vikten av bokstäver

Rådhus är fortfarande dårhus

Ja, det är kanske inte så kul för den som drabbas.
Men en skämtare, förmodligen ung tjej, roar sig med en ordlek.
Och tilltaget tvingar en liten kommun att försöka komma till tals med jätten Google.
Nu hoppas jag att lokalpressen hittar tjejen, z4ndr4, innan detta blir en grej det drivs med i riksmedia. Sånt kan lätt bli ett sthlmskt förlöjligande av den lilla orten...
Så nu ska jag läsa BLT ett tag framöver. Häpp. Jag har ingen som helst anknytning till Blekinge.
Bokstäverna står ju också för BLT sandwich - bacon, lettuce (sallad) & tomatoe. Nu blir jag sugen på en sån macka, med vegetariskt bacon.

fredag 17 augusti 2012

Eldflugor och kultur

Dagens ord är kultur. För i Göteborg pågår Kulturkalaset, ett jippo som visar hur spretigt brett och vilt begreppet är. Opera, hip-hop, dansband. Konst, föredrag, skojig mat. Party.
Grundbetydelsen är också rätt bred!
Från latinets cultus, dyrkan,
omvårdnad, till colere, odla, sköta, vörda. Tja, så blev det cultura - odling. Och kultur.
Och mitt i kulturkalaset aviserar en av stans bästa kulturpersoner sitt avhopp...
Ted Hesselbom är mannen som blev chef på Röhsska museet och lyfte stans kulturliv. Skriverier; om vernissage-sprit, om dyra inköp av designklänningar, om hans privata affärer - men inga äkta stormar eftersom det inte var några äkta skandaler.
Det liksom hör till att leta fel på kulturens höjdare i Göteborg.
Men Ted Hesselbom har bara jobbat på.
Han insåg att romsk kultur ingår i det svenska arvet, och öppnade museet för att fira Romadagen. Han har lockat in bilentusiaster och modeälskare, machokultur och gayvärlden, lyft museets egna samlingar, skapat samarbete med hotell och företag, suttit i debatter och tv-soffor. Nästa år ska han hålla i Röhsskas hundraårsjubileum.
Och efter det vill han ha ett annat kulturjobb, meddelade han i brev till sina arbetsgivare - ett brev han la ut på facebook.
Eldsjälar skapar eldflugor tror jag.
Ska bli kul att se hur stan tar vara på Ted Hesselboms eldflugeskimrande idéer.

tisdag 14 augusti 2012

Verkligheten överträffar diktaturen

Karin Enström är ministern som fastnade i sina egna ord.
Hon ville inte kalla Saudiarabien för diktatur. Med motiveringen "Vi gör inte listor på länder." Fast hon medgav att landet inte är demokratiskt så ville hon inte använda det förhatliga uttrycket diktatur, trots att ordet är allmänt använt om enväldesregimer på både vänster och höger sida.
De allra flesta av oss gillar att saker kallas vid sitt rätta namn. Det blev ett ramaskri.
Och Enström backade.
Mina funderingar hamnade i uttalandet om listor.
Hur kan utrikespolitik och vapenförsäljning över huvud taget vara möjlig om departementen inte har riktlinjer och listor, om  regeringen "inte delar in världens länder i demokratier eller diktaturer"?

Men diktator var en gång i tiden  en yrkestitel.
I den gamla romerska republiken kunde senaten besluta att ge oinskränkt makt åt en konsul i krigstider. Han blev diktator och fick diktera - det vill säga bestämma utan att fråga sina underlydande eller folket - under ett halvår. Det var helt enkelt ett tidsbegränsat jobb, från början.
Men sådär 100 f Kr fick några militärer storhetsvansinne och lät sig utses till diktatorer på livstid.
Den siste diktatorn på livstid var Julius Caesar. Och när han hade mördats, 44 f Kr, utvecklade hans efterträdare kejsardömet. Caesar - kejsare.
Inte ett dugg demokratiskt det heller.

måndag 6 augusti 2012

Regnbågsvackert

I Stockholm var det Pride-vecka förra veckan och här i Göteborg regnig måndag i dag. Då såg jag den perfekta skobeklädnaden. Regnbågsplatå. Spektrakulärt.


lördag 21 juli 2012

Pryd och prudentlig, en prydnad i hemmet.

Pryd blev jag kallad häromdagen när jag inte skrattade åt ett sexistiskt skämt. And proud of it, svarade jag.
Samma rot till båda orden, så för mig var det lite lustigt.
Mannen med det dåliga skämtet visste inte men log osäkert så som man gör om man misstänker att någon driver med en.
I botten: latinets prodesse, att vara till sin fördel.
Läste på, och till engelskan kom proud tydligen en gång i tiden från gammalfranskan där det betydde modig - men då normandiska riddare kallade sig stolta tyckte nog engelsmännen att de var lite stöddiga. Så på engelska kan proud också innebära något förmätet, att tycka sig vara nåt.
Och här tror folk att Jantelagen är ett nordiskt påfund... Somliga tror t o m att uttrycket är svenskt! Men vi vet ju att Jante var en fiktiv stad, den danske författaren Aksel Sandemoses öknamn på sin hemstad, och boken - "En flykting korsar sitt spår" - skrevs när han gått i landsflykt i Norge.
I fiktiva Jante var folk både stöddiga och pryda.

onsdag 18 juli 2012

Vadan och varthän, dem-onisering m m

Man kan förundras över att behovet finns på högskolenivå, men iallafall: här en käck sammanställning av vanliga språkfel, från Högskolan i Skövde.
http://www.his.se/student/stod-i-dina-studier/studieverkstan/sprakstod/enkla-regler/

fredag 13 juli 2012

Det vore semester det

Visst  blir man lite konfunderad över svenskans ord semester.
När grannspråken talar om ferie har vi tagit åt oss ett ord som innebär ett slags önskedröm om det goda lata livet. För egentligen betyder det en period på ett halvår.

Enligt Svensk etymologisk ordbok:
Semester, 1771 (oklar betyd.), i modern, anv. ’ledighet’ t. ex. 1872 (jfr Dalin 1853) - da. (termin), o. ty. (termin, halvår), av lat. semestris, sex månaders, till sex, sex, o. mensis, månad (se d. o.).

tisdag 10 juli 2012

Ljudet av regn

Ljudet av sommarregn på gården, mot fönsterblecket. En katt som jamar för att hon vill bli klappad. Att vakna till de ljuden gör mig glad, och får mig att längta efter kaffe mitt i natten.
Hur många ord beskriver detta ljud?  Porlande, skvalande, plaskande, kvillrande ösregn?

söndag 1 juli 2012

Ostindiefararen Götheborg

Och båten gick och folk vinkade. Ingen världsomsegling på gång men en Europatur. Allt på Ostindiefararen Götheborg är gjort på genuint och gammalt sätt; spanten yxade och bilade, trossarna handslagna och gaffatejpen måtte väl vara handvävd....
Gaffatejp kallas också silvertejp. Namnet kommer av engelska gofer, som i sin tur från början var go for: en allt-i-allo som hämtar saker och fixar grejer vid filminspelningar, på teatrar och vid konserter. Tejpen användes och används av ljud- och ljustekniker för att fästa kablar säkert - den håller utan vidare en kabelbunt vid en vägg och den lämnar inga spår när den tas bort.


fredag 29 juni 2012

Jag sänker min florett

Vem gillar inte blommor! På latin flores.
Florera betyder att förekomma, frodas, breda ut sig.  Den vanligaste användningen är troligen i meningen "rykten florerar".
Men nu har ordet börjat florera i andra sammanhang.
Som i "De for till England för att florera på en herrgård". Usch!
Det exemplet diskuterades i en facebookgrupp av språkpoliser, och det blev mycket jobb för någon ensam tillskyndare att få det till "rätt".
Men faktiskt fann han exempel, från 1700- och 1800-talen.
 THORILD 3: 218 (1792). Lef väl, min bäste. .. Måtte du alltid florera!  
Läs själv.

Och fler nutida exempel dök upp i facebooktråden. Själv hittade jag "Nu florerar jag inte runt alls på diverse forum". 
För mig känns det fel. En människa kan blomma men inte florera. (Och alls inte florera runt.)
Jag har svårt att tro att nutida skribenter försöker återuppväcka en betydelse från 1792, jag tror att de menade något annat. Den går helt enkelt inte in i mitt huvud, den florerande människan.

Men det blommar även i andra ord.
En florett kallas så för att vapnet har en blomsterliknande knopp på spetsen. Blomman gör floretten till i princip ofarlig. En rar bild, ett ofarligt vapen.

Floskel kommer från latinets flosculus, en liten blomma. Låter mycket trevligare än vad det är, tomt prat. 


tisdag 26 juni 2012

Inte alldeles by west


Från Aftonbladet 2008

Det har regnat några dagar.
Egentligen skulle jag skriva om sydväst, denna praktiska huvudbonad som skyddar huvudet och nacken mot regn. Vill ha en sån.

Den berömda fiskargubben har sydväst. Faktiskt på alla bilder jag sett.
Men det finns ingen bild på originalgubben iklädd sydväst!
Den mest berömda – ursprunget till alla bilder, tror man – är en målning av tyske konstnären Harry Haerendel från Hamburg (1896–1991). Målningen föreställer inte ens en fiskargubbe utan holländska sjöräddaren Dorus Rijkers.

I alla fall kom jag att tänka på andra uttryck med riktningar.
Om någon hade fel i en diskussion kunde min pappa, gammal urgöteborgare, säga "Nä det är alldeles by west". En gammal släkting kunde fråga "Hur står det till norröver" om nån var lite virrig.

För den som alltid undrat över om kompass hänger ihop med engelskans compassion (medkänsla):
Compassare på latin betyder stega upp, av com- (tillsammans) och passare - steg.
Compassion kommer av com-  och pati- lida, uthärda. Tänk på patient, en som uthärdar.

Med en känslig etisk och moralisk kompass kan man nog känna kompassion.
Jodå, ordet finns på svenska. Medlidande, medömkan och medkänsla betyder det även här. Belagt från 1600-talet, inlånat från senlatin via franskan, enligt SAOB (svenska akademiens ordbok) 1937.

Men jag har då aldrig hört nån använda det på svenska. Snart kommer det nog, som nyinlån från engelskan, skulle jag gissa. Då kommer troligen nån språkpolis att sucka – men nu vet vi.

Solid eller solidarisk?

Det blev förstås ett väldigt hallaballo om att Anja Pärson "kom ut" i sitt Sommarprogram.
Programmet handlade om mycket annat också, en världsstjärna som hon har självklart en del att berätta. Om svårigheten att hitta kläder som klär en slalomrumpa, om hur det är att ha en livslevande prinsessa som granne (det hade hon i Monaco) och annat skoj.
Att hon har en flickvän borde inte vara hela världen. Att hon är lycklig och att de ska ha barn är roligt, för den som alltid gillat henne som idrottsperson.

Min stillsamma undran efter att ha tagit del av skriverier och twittrande och bloggande och krönikerande:
Duger det inte med att Anja Pärson är en alldeles fantastisk ikon som idrottare?
Men det retade upp somliga att hon inte uttalade solidaritet med dem som gått före. De kämpande HBTQ-aktivister som gjort att det alls är möjligt för en lesbisk kvinna att visa sig öppet, att bilda familj med sin kvinna och skaffa barn.
Det retade upp somliga att hon inte ville bli gayikon.

Mian Lodalen och Anders Öhrman i radio var försiktiga och diplomatiska, men uttalade sig ändå i egenskap av kända gaydebattörer. Radion bjöd in dem i den egenskapen.
Ronnie Sandahl i Aftonbladet var nästintill elak. Han anklagade Anja för att inte känna solidaritet, inte mot det svenska samhället då hon flyttade till Monaco när hon började tjäna en massa pengar, och inte mot just gayrörelsen.
Det kan tyckas ligga något i Sandahls och andras kritik, visst är föregångarna viktiga, visst har vi nått långt tack vare!
Men när tar historien över som just historia?
När är det okej att njuta frukterna av andras slit och av samhällets utveckling, utan att behöva visa tacksamhet?
En fin replik på Sandahls krönika skrevs av Anna Troberg, som avslutar:
"Det enda krav vi kan ställa på varandra är att vi solidariskt ställer upp för varandras och andras rätt att leva våra liv som vi själva vill så länge vi inte skadar någon annan. Det är äkta solidaritet. Påtvingade roller, självupptagen hygglighet och konstruerad tacksamhet är det inte."
Förra året var det (den idrottsligt mer okände, mest känd är ju hans pappa) Anton Hysén som kom ut, och fick kritik för att tydligen ha sagt att han inte kände sig pigg på att gå i Pride-parader. Han måtte ha ändrat sig efter all kärleksbombning från rörelsen, för han var ändå med på Pride i Göteborg. Kajsa Bergvist ställde upp på intervju i gaytidningen QX och jag minns inte något rabalder kring hennes utkommande.
Om Anja Pärsons tankar vet vi ju inget mer än det hon valt att delge oss. Men hon verkar, tycker jag, alldeles äkta och sympatisk och just solid.
Det räcker gott att vara solid, man måste inte vara solidarisk offentligt, om man inte vill. Det är ett personligt val. Även om orden har samma rötter.
Vi får väl se om denna modiga kvinna en dag får lust att kalla sig lesbisk och delta i Prideparader. Då blir det väl hallaballo igen.
Ordanmärkning – nä, hon är inte alpinist, inte på svenska. Det betyder sen gammalt en sån som bestiger berg, och hon har ju mest åkt nerför. Jättefort.
Å andra sidan har hon bildligt talat klättrat högt! Snyggt jobbat.
Ett tips: Lyssna igen på Anjas Sommarprogram och hör allt annat hon berättar, det handlade ju inte bara om hennes kärleksliv.

Apropå idrottspersoner snubblade jag över en finfin lista över sportspråkets anglicismer, sammanställd av språkforskaren Gunnar Tingbjörn. Kul läsning!
Visste ni till exempel att termen come back användes så tidigt som på 30-talet? Vågar vi gissa att ämnet kändisar-kommer-ut comebackar då och då?



fredag 22 juni 2012

Midsommar och Einar Nerman


Engelskans ord för sommarsolstånd är summer solstice.
När jag var barn trodde jag att solstice hade att göra med Solstickan, och på så vis har jag alltid  Solstickepojken i huvudet runt midsommar. Konstnären Einar Nermans fina teckning är ett bra exempel på hur design förändrar ett vardagsföremål till något vackrare. Snacka om starkt varumärke!

Modell för teckningen var hans egen son Tom.
Bilden är ett återbruk, eftersom det var bråttom.

Konstnären hade illustrerat sagan Tummelisa, och en av de bilderna föreställer Tummelisa bärande en fackla.
Nerman tog bort facklan och tecknade dit den glada solen – vips hade vi Solstickepojken!






Originalteckningen kan ses på http://www.abm.se/leopolds/Nerman_Einar.html





Stiftelsen Solstickan skapades 1936 och den som kom på idén var Mathias Hallgren, vd för Svenska Tändsticksförsäljningsbolaget som numera heter Swedish Match. Genom att lägga på ett halvt öre på priset på en tändsticksask skulle man kunna samla pengar till ett gott ändamål. Pengarna skulle användas "Till förmån för barn och gamla" som det stod på askarna.

När jag var barn på 50-talet var det viktigt att köpa just solstickor. Man ville inte köpa en annan sort och bli betraktad som snål. Då handlade det om ett halvt öre per ask.
I dag får stiftelsen 8 öre per solsticksask och 5 öre per tändare. Men ändå blir det närmare 2 miljoner kronor per år till insamlingen, enligt stiftelsens hemsida www.solstickan.se.

Solstickan lever vidare, trots att tändstickor och tändare används allt mindre när folk slutar röka och allt färre har gasspis. Just i midsommartider tänds kanske en och annan grill med de extralånga tändstickorna från Solstickan? Tänk då på att du ger ett bidrag till forskningen.

Ordet solstice kom förstås från latinet (via gammalfranska) till engelskan. Latinets sistere betyder hejda sig, stanna, och "solstitium" betyder helt enkelt sol som verkar ha stannat upp.





onsdag 20 juni 2012

försvenskningens gissel


En ishockeyspelare har enligt tidningarna blivit "trejdad".
Alltså, såld. Det är engelskans trade vi ser här med svensk uttalstrogen stavning. Handel och försäljning.
Men vi har ju ordet trad på svenska. En trafikled, ofta till sjöss men även sträckor på land. Vi har sen gammalt långtradare och skepp som går på fjärran trader.  
I de fallen har ingen kommit på ens tanken att uttalet skulle vara engelskt, och vi uttalar som det står. Vi har också verbet tradera, som betyder att överföra något muntligt, i en berättartradition.
Allt är gammalt hederligt latin förstås. Tradere betyder att överlämna och kommer av trans- och verbet dare som betyder ge.
Men nu är det nya tider, och när det står i amerikansk media att spelaren blivit "traded" så kan vi med vår inblick i engelska inte försvenska det till "tradad" och i rimlighetens namn inte använda verbet tradera eftersom det betyder något helt annat. Alltså blir engelskans trade till trejd. Och så blir böjningsändelsen svensk. Lustigt fenomen men helt begripligt.
Det finns massor av liknande ord: mejl, fejk, dejt.
Och så har vi det praktiska nytillskottet: fejla. Det kommer från engelskans fail, misslyckande.
Så att fejla är större än att fela. 

http://www.spraktidningen.se/artiklar/2012/02/fejla 


I stället för facebookfenomenet "gilla" har jag sett inte bara ordet "likea"– som får mig att tänka barnavdelning på Ikea? – utan även "lajka". 

Det får mig bara att tänka på den stackars rymdhunden. 
Lajka eller Laika var den första levande varelse som skickades ut i rymden, av dåvarande Sovjetunionen, 1957. Hon levde bara några timmar efter att sputniken for till väders och det var väl lika bra eftersom man inte hade något sätt att ta hem henne. Fast att hon dog redan så snart avslöjades långt senare. 
Att skicka ut en ensam dödsdömd hund i rymden var tragiskt, minns jag att jag tyckte som barn.

Olajkar.
Klicka på bilden för mer om hunden och dess öde!


tisdag 19 juni 2012

Bra förkortning


Ny förkortning att lära sig. 
För dig som tröttnat på att folk frågar saker utan att ens besvära sig med att själva söka. Pedagogiskt. Det betyder helt enkelt "Let me google that for you".

Exempel:
http://bit.ly/L0AgJe

Även om jag själv använder Metacrawler, som söker igenom både bing, google och yahoo. Så lat är jag.
Och så en liten varning för att lita på nätet.
Wikipedianer, blått navelludd och skattepengar - kul klipp på radio 1.

torsdag 14 juni 2012

Berättelser och lukter

Häromdagen var jag på webbyrån Xelera, på en trevlig workshop om corporate storytelling. 
Ett litet föredrag om att marknadsföra och stärka ett varumärke via berättelser. Det är alltså samma sak, fast översatt. 
http://www.xelera.se/blogg/lat-oss-beratta-en-historia – kolla gärna bambuserlänkarna.
Det fascinerar mig, begreppet storytelling

För något år sedan kollade jag lite på ett företag som sysslade med cv-storytelling. Då handlade det förenklat om att piffa till sina ansökningshandlingar när man söker jobb, med ett personligt tilltal, med en mer intressant tidslinje. Snopet, jag såg något betydligt mer spännande framför mig.

Ordet tidslinje fascinerar mig nämligen också, i mitt huvud känns det som en variant på datumlinje. Som att man är på väg att korsa ekvatorn och ska döpas i champagne på däck på ett kryssningsfartyg under festligheter där ett litet musikkapell spelar.  

Fenomenet storytelling är modernt, men också gammalt och på så vis dubbeltydigt. Jag är för ordnördig och egentligen tveksam till att en så god och ursprunglig sak som människors berättande ska användas som bild i reklamvärlden. Men just då går det ju an att använda det engelska begreppet, det känns genast mer kommersiellt. (Hmm. Undrar just hur känsliga engelsktalande personer ser på fenomenet?)
I samma veva används ofta begreppet corporate branding, det vill säga engelska "brand" som i (varu)märke, "branding" som i att brännmärka boskap. Företagsvarumärkning, om nu det ordet fanns.
Föredraget jag bevistade hölls av kunniga Victoria Ahlén med firman Awoque. Hon talade om att berättelsen (nej, hon sa mest storyn) ska vara "din", och den ska vara äkta. Hon menade också att den å andra sidan kan vara påhittad men då ska det framgå. Det lät vettigt, om jag nu fattade henne rätt. 
Men jag fastnar så lätt i orden och semantiken och min hjärna gör utflykter.
Och det som min hjärna vek av till – vid ordet "äkta" – det är det alldeles äkta berättandet. Det som alltid finns, som en aldrig övergående trend. 
På Göteborgs kulturkalas häromåret hittade jag programpunkten "Berättelser vid grinden i eldens sken" och det var precis vad rubriken sa. Vi satt mitt i stan, i utkanten av Trädgårdsföreningen, runt ett fyrfat på kvällskvisten och människor berättade historier.  Jodå, jag var där varje kväll!
Så om ordet tidslinje för mig har en doft av champagne, så har storytelling en doft av lägereld. Undrar just om någon kan få in lukten av fin torr brinnande björkved i reklamen?
För att komplettera doftcirkeln: brand luktar tobak.

Jo, det fanns en gång ett tobaksmärke som hette Tiger Brand. Och nu blir det hur litterärt som helst. 

I Nils Ferlins dikt Cirkus, som beskriver hur han som femåring uppträder för mamma:   


"Det hela var bara ett vedskjul
men störde ej minsta grand.
Och cirkusens namn var präktigt:
Den hette Tigerbrand.
"

 
Kanske har femåringen inspirerats av en cigarrlåda eller tobaksburk?




Den sanne berättaren Evert Taube skrev i visan Mary Strand:
"När i North Shields i England man går iland
som kan hända ibland, i England, ja-ja,
så ligger cigarrschappet Tiger Brand
i Dock Street på vänster hand
Det var där jag blev frälst av miss Mary Strand
ur polisens hand i England, ja-ja,
miss Mary som står uti Tiger Brand
i Dock Street på vänster hand."

Åh, det doftar!
Man borde kanske läsa om Proust? I "På spaning efter den tid som flytt" är det som bekant en lukt som sätter igång berättarens minne – doften av Madeleinekakor. 
Kakorna smakar nästan som små muffins men har ingen som helst likhet med cupcakes, om ni minns det modet? 10 juli är Prousts födelsedag, testa receptet!







onsdag 13 juni 2012

facksnack, tack

Under en massa år på kvällstidning ägnade jag mig åt att förklara skeenden och saker på ett enkelt sätt. Men någon gång har jag skrivit för fackpress. Då slipper man förklara saker, för de som läser vet lika mycket och använder samma fackuttryck som dem man skriver om.
Det är ett gottande i termer som känns nästan syndigt, som att äta tårta utan att ta vägen om grovdoppat.
Ni känner till termen grovdoppa, eller?
På ett kaffekalas förr åt man i tur och ordning av bulle, mjuka kakor, småkakor - och sen var det dags för tårtan. Grovdoppa är alltså det man bottnar med så att det inte får plats för mycket av den dyrare och finare tårtan.
Nu är jag en smula osäker, men om jag minns rätt är det bullar och mjuka kakor som räknas till grovdoppa, småkakor faller utanför – antagligen för att de inte fyller så mycket.
Gränsfallet rulltårta vill jag inte ge mig in på, inte nu. Men drömtårta kan ju aldrig vara grovdoppa, det hörs på namnet!


söndag 10 juni 2012

Vitsarnas hemstad

Att vara sådär lagom kvick i huvudet är inte tillräckligt i Göteborg, där faktiskt ordvitsande är en skön konst. Och det är sant att många byggnader begåvas med skämtsamma öknamn. Begreppet folkmun betyder något i den här stan.

När det gamla huvudpostkontoret vid Drottningtorget blev hotell uppstod genast frågan om vad det skulle heta, lite krystat sådär.
Innan posthuset byggdes låg på samma plats ett fattighus. På göteborgska hette såna inrättningar "bracka" /ordet har förstås rötter i barack/ och äldre göteborgare som behöver socialhjälp kan fortfarande tala om att de tvingas "gå te bracka".
Ordet uttalas med grav accent på första a, alltså a som i "jacket", inte som i "jackan".
Nu ligger det ombyggda posthuset där med guldglänsande entré, och heter Clarion Post Hotell. Det har lite brackig (skrytsamt vulgär) inredning, med glitter och kristall.
Frågan är om hotellet kommer att kallas "Borgarbracka"? Jag försöker införa det, få se om det lyckas...


"Bracka" i borgarbracka och brackighet har inte med baracker att göra utan med byxor, om vi ska tro på Svensk etymologisk ordbok, 1922:

bracka, nu vulg. i betyd,  ’kälkborgare’, 1748: clappere Braccos, i en skämtdikt av en Uppsalastudent (A. Engström Kryss o. landkänning), Wallenberg o. 1770, Weste 1807, egentl. == ä. nsv. bracka, byxa, Hels. 1587 =. ä. da. bracker plur., snarast från lat. bracca, biform till brāca, byxa, vilket självt lånats från keltiskan, som väl i sin tur i mycket gammal tid fått ordet från germ. språk, där det motsvaras av fsv. brōk, isl. brók (plur. brǿkr), fsax. brôk, fhty. bruoh (ty. dial. bruch), ags. bróc (plur. bréc, bakdel, vartill eng. breeches, knäbyxor), väl i avljudsförh. till germ. vb. *brekan = ty. brechen, bryta (se bräcka 1); alltså egentl.: det brutna, ’gren’.  /.../  Som okvädinsord har väl  uttrycket uppstått genom förkortning av  äldre skinnbracka i samma betyd., t. ex. Ekeblad 1654 (-brakorna) o. Bellman Fredm. test. nr 209; tidigare i betyd, skinnbyxa (jfr mlty.buckhose, bockskinnsbyxa = byxa) o. syftar på tarvlig benbeklädnad. Urspr, tillhörande djäkne- o. studentspråket beror dock ordet kanske delvis på anslutning till lat. braccati, byxbärande, varmed romarna betecknade vissa folkstammar, som i motsats till dem använda benkläder. Andra gamla ungefär likbetydande studentuttryck voro skinnare, skavare o. bälghund. Jfr beckbyxa, om sjömän. 
[bracka, sv. dial., koja, se barack.]

För en regnig morgon i stan

Sånglärka, H-G Wallentinus