Tecken...

Överallt läser vi –  tecken, bokstäver, varumärken, linjer, logotyper, former, symboler. Åtminstone gör jag det.
Bilden nedan är från en nybyggd väg vid Älvängen. Jag väntade utanför butiken Klädkällaren, mina vänner var kvar därinne, och på en trappa satt en ung kille som sa "Här skulle man kunna bo!".
Han såg skönheten i Göta Älv, i de spirande skogssiluetterna, bergen, och förmodligen såg han också något skönt i de slingrande nya vägarna. Just det stora vägbygget hade vännerna och jag redan avfärdat som överdrivet och rätt fult. Nu tittade jag också på linjerna, och såg något annat.

Nästa bild är vackrare, för vem gillar inte fågelholkar och spirande träd och lätta moln? Bilden är från ett koloniområde.
Men av gammal vana läser jag också. Utan vidare ser jag att grenarna bildar bokstäver. Visst står det JA där uppe till vänster? Och med lite fantasi och tankefrihet kan jag se Vår! längre ner till höger. (Det hade varit lättare om man utan vidare läste futharken, runskriftens rakstreckade alfabet, men där är jag inte tillräckligt bevandrad).

Mitt intresse för tecken och logotyper och symboler är gammalt. Jag började läsa vid tre års ålder, så där någonstans upptäckte jag tidningarnas och böckernas underbara värld – men andra läsbara objekt är lika spännande. 



Till exempel lyckades jag häromdagen snöa in på Ångpanneföreningens logotyp.
Den har såvitt jag vet alltid sett likadan ut. Inte har föreningen bytt namn heller under alla år sedan starten 1895. Inte plockat bort ringen över å, inte omdesignat, inte moderniserat.
I Göteborg tog anrika ÅF över ännu mer anrika Sjöbefälsskolan på 1990-talet och den ligger på höjden Kvarnberget mitt i stan – så ÅF:s blå skylt syns tydligt. Dessutom dyker logotypen upp på fler ställen, eftersom Ångpanneföreningen arbetar med certifiering och teknik och säkerhet (ungefär det enda jag vet).

Till denna logotyp kopplar jag mentalt min barndom. Och det jag lärde mig om politik när jag växte upp. Det gick till såhär:
Under andra världskriget var mina föräldrar antinazister. De hjälpte flyktingar som kommit hit, deltog i diskussioner, pappa som var stuveriarbetare hällde fotogen över tyskarnas mat som fraktades med järnväg till det ockuperade Norge, och mamma och hennes danska mor skickade paket till släkt i Danmark. Ja, sådant som vanliga tänkande hederliga människor gjorde på den tiden. "Det fanns de som sa efter kriget att de inte visste vad nazismen stod för när det pågick. De är antingen korkade eller inte läskunniga – eller något värre" sa min mamma på 80-talet.
I mitt barndomshem läste vi Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, den tidning som mest avslöjade nazismens förfärlighet. 3 februari 1933 skrev den stridbara och modiga chefredaktören Torgny Segerstedt den berömda ledare som avslutades:

”Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning."

Torgny Segerstedt kritiserade Sveriges undfallande samlingsregering och den transiteringstrafik som tillåtits, och skrev elakt och avslöjande om nazisterna. Han var känd och respekterad i stora delar av världen. GHT eller HT, som den kallades, blev censurerad och konfiskerad och utsattes för påtryckningar. Torgny Segerstedt blev kallad till kung Gustav V och blev åthutad. Varje 27 januari, Förintelsens minnesdag, läggs blommor i de norska färgerna vid Segerstedtmonumentet i Göteborg.

Vi läste alltså HT så länge tidningen fanns, till 1973.
Och HT hade vad som kallades en "merkantil tävling". Det var ren reklam egentligen, en sida fylldes med varumärken där man maskerat bort delar, och tävlingen gick ut på att känna igen dem ändå. Mamma hade gått på Slöjdföreningen, en konstnärlig utbildning, och var bra på det där. Och jag fick snabbt ett tränat bildöga och älskade tävlingen fast vi aldrig vann.
En av de logotyper som alltid fanns med var just Ångpanneföreningens, och den fastnade. Lika kantig som vore den ristad i sten, som futharken – förutom den omslutande cirkeln och den kaxiga ringen över Å.
Nu ska jag ut och läsa vidare. Finns det inget att läsa får jag väl hitta ett buskage.